Träffade min man på jobbet

– Jag träffade själv min man i jobbet, när vi båda var politiska reportrar. Och vi har varit gifta i 31 år nu, så visst kan det gå hur bra som helst, säger Magdalena Ribbing. FAKTA Han är själv något av en expert på området, han träffade nämligen sin hustru på jobbet. – Vi jobbade på ett vårdhem utanför Nyköping. Det är 39 år sedan nu. Det var ett tillfälligt jobb, och ingen av oss jobbar kvar. Jag utbildade mig till jurist, och min hustru blev förskollärare. Finns det några fördelar med kärlek på ... ÅR 1989 träffade jag och min man vittnena hemma hos våra grannar. Broder Givi Barnadze, som studerade med dem, hade ingen egen bibel eftersom de var svåra att få tag på i Georgien på den tiden. Vi tyckte om det vi fick lära oss och ville verkligen ha en egen bibel. Min man nämnde det här för sin bror. Jag älskar den här mannen, och om det har jag skrivit i bloggen här och här! Historien om hur jag träffade min man! För 20 år sedan träffade jag Martin på Valborgsmässoafton. Jag och vänner var på puben London & New york och jag satt i en svart liten åtsmitande klänning som var rejält urringad. En pushup-bh och glansiga stay LÄS MER Min egen make träffade jag för snart 20 år sen (ups, gammal jag börjar bli…) – givetvis på jobbet. Det måste vara det vanligaste stället? Jag jobbade extra som servitris och bartender i min hemstad under min studietid i Kalmar. Jag och min förra fru separerade och då börjar man jobba ännu mer och titta sig omkring och se andra saker, berättar Anders för Hänt TV. Annons Kärleken uppstod inte under tiden som han jobbade med Arga Snickaren utan Cecilia var anställd på en av Anders tidigare restauranger. “Jag träffade min nuvarande sambo på jobbet. Nu har vi varit tillsammans i snart 7 år och har en liten dotter på 2.5 år tillsammans. Att jobba tillsammans med min partner har jag bara sett stora fördelar med! Lily genomgick en tuff tid på jobbet som slutade med att hon sa upp sig utan att ha något annat jobb! ... Men när jag väl fick kontakt med dem, läste på och träffade några av medarbetarna, så kändes företaget och tjänsten helt rätt. ... Nu när vi flyttade till fjälls sa min man upp sig från ett fast jobb för att börja på ett ... Jag träffade min man på en fest som organiserades av en katolsk kvinnogrupp den 9 juni 2012. Vi gick ut på en dejt, men ett andra dejt blev det först 7 månader senare. Min man hamnade i en hemsk motorcykelolycka och jag bestämde mig för att besöka honom på sjukhuset. Man gick upp, gick till jobbet, kom hem, kraschade i soffan, somnade, vaknade, gick till jobbet….. Ni vet så där som alla gör. Det där funkade ju rätt länge tills man träffade någon. Som tur var är ju denna någon ofta fast i samma ekorrhjul (även fast jag i mitt fall var arbetslös när jag träffade min fantastiska fru).

LSD 225ug Rus Rapport

2020.08.31 23:01 wiirpy LSD 225ug Rus Rapport

Dosering: en och en halv lapp på 150ug, totaldos ungefär 225 någonting. Tog den större delen av halvan som jag klippte. Ingen röka.
Droppade vid 18:45 ungefär och satte igång en timer så hade att jag kunde hålla koll på tiden. Åkte och köpte pizza direkt efteråt och åt upp halva så man ändå är förberedd på en lång kväll framför sig. Tar sedan bussen som gick 19:34 in till stan för att möta upp en kompis.
På Vägen till bussen känner jag mig mest mer euforisk, ett gladare humör helt enkelt.
Musiken i hörlurarna kändes mer ljuvlig också. Lyssnade på lite Peep, GBC, Tracy osv. Musik som jag själv diggar oerhört mycket.
Under bussresans gång som varade ungefär 45 min går humöret upp vagt, får även en liten del closed eye visuals på senare delar av resan men lite svårt att fokusera sig helt angående omgivningen.
Dock de mest speciella under resan var när jag blundade och bussen stannade till vid hållplatser så kändes det som att man sköts framåt i sitt medvetna, lite som att man nästan hamnade i sätet framför även fast man var kvar i sin plats. Märklig känsla men en skön sådan.
Slutligen anländer jag till stan, musiken är nu betydligt mycket mer ljuvligare än normalt.
Förutom musiken å euforin känner jag mig fortfarande rätt normal. Kommer ej ihåg om lampor å dylikt hade blivit intensivare då de fortfarande var relativt ljust ute.
Passerat ungefär två timmar sedan droppet.
På Vägen till att träffa min vän så stannar jag upp och snackar lite med ett par bekanta som satt på en uteservering. Stod och snacka en liten stund 10 minuter ungefär eller något? Svårt att avgöra på LSD samt att jag inte kommer ihåg.
Märker tydligt dock hur ljus ifrån restaurangen är lite mer intensivt än vanligt.
Medans vi pratar känner jag även hur jag har lite svårare än normalt formulera mig och att jag hamnar lite vagt i thought loops så de är svårare att få fram sin poäng med de man försöker säga. De checkar även in mina ögon och konstaterar att de är stora som tefat vilket var lite roligt.
Går vidare på min promenad och möter upp min vän. De mesta flyter på bra just nu, har ena ena örat i hörluren med musik medans vi tar och promenader vidare till Ica Maxi. Känner att jag är svagt påväg uppåt. Promenaden känns oerhört lång och som att vi gick väldigt snabbt även fast i verkligenheten så kanske vi gick i normal takt?
Känns oerhört att ens tidsuppfattning har blitt helt skevt men man är ju euforisk så de är trevligt som fan ändå, kollar på timern på telefonen och skrattar till. Alltid lika kul och inse hur långsamt tiden egentligen går.
Under promenaden till Maxi märker jag även lätt hur växter, dvs allting som är grönt blir lite mer blurrigt. Blir liksom svårare att urskilja dess former, exempelvis smälte bladen på träd ihop mer än vanligt. Märkte tydligt på ett träd där solljuset trängde sig igenom hur löven förändrar sin färg vagt på de platser där ljuset träffar som mest.
Medans min kompis beställde käk åt sig själv på BK vid Maxi bestämde jag mig själv för att kila in på Maxi å köpa lite godsaker såsom snus och choklad. De vart en liten ansträngande upplevelse då jag inte kände mig direkt normal där inne, omgivningen vart lite påfrestande men underlättade nog oerhört med noise cancelling headphones och bra musik.
Lyckades ändå hålla en kort konversation med kassören och få tag i det jag ville ha.
Roligaste var den lappen man måste hämta ut snuset som var helt suddig för mig så gick inte riktigt att läsa vad de stod på den, texten smälte ihop i ett blur.
Efteråt så begav vi oss mot en gemensam väns lägenhet för att softa, då kändes det som att trippen tog ett steg upp. Blurret kring växter intensifierades samt att de fick mer rörelse. Blev som att de blåste ute även fast de inte gjorde de. Som att de var en svag vind som rörde vid dem. Inte som att de andades vilket kan hända.
När vi väl anlände hos vår vän, så märktes de tydligt att jag var påväg uppåt då de skiftade väldigt mycket mellan mina vänners ansikten. Ibland var dem blurriga med svagt blått/rött ljus runt omkring medans ibland när man kollade bort så försvann det .
Vi satt och chillade ett tag, jag kände mig lugn, euforisk och i rö. Kollade lite musikvideos på tv vilket var soft, ljuset ifrån tvn kändes mycket vackrare än normalt.
Vet inte hur länge vi softa men efter ett tag gick vi ute för de ville röka på lite, vi stod å chilla vi ett tågspår vilket var riktigt trevligt, Ganska mörkt ute så gatulamporna var något helt annat för min del. Mycket mer intensiva när man kollade rätt på dem.
Kändes definitivt som att jag fick en annan uppfattning av ljud (inte när folk pratade), vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men ljud kändes mer lugna och givande?
Kommer inte hur lång tid som hade passerat nu men de låg ungefär på 4-5 timmar efter att jag hade droppat som jag hade droppat som vi begav oss mot lägenheten igen.
När vi väl kom tillbaka till lägenhetsbyggnaden märkte jag hur hela den andades (tre våningar). Inga mönster eller dylikt dök upp på den men liksom såg hur väggarna andades ut och in, väldigt spännande eftersom de kändes verkligen som man var påväg mot peaken då.
Påväg upp till lägenhet i trappuppgången kändes den mycket mindre, kändes som att utrymmet hade krympt lite på ett märkligt sätt. Lite som att man var klaustrofobisk men inte så att jag fick någon ångest eller stress utöver det. De var lite roande bara, lite kul sådär.
Kände även att de var lite mer ansträngande och svårare att gå uppför trapporna, kändes lustigt att förflytta sig uppåt.
Kände mig lite liknande på vägen ner när vi var på väg ut.
Väl tillbaka i lägenhet så satt vi mest å prata ett tag medans vi kollade på musikvideos, ingen direkt märkbar skillnad ännu på visuals och liknande.
Eftersom såpass lång tid hade gått bestämde jag mig att de var dags i gå in i min egna värld, satte på mig hörlurna la, mig bekvämt i soffan och lutade mig tillbaks.
Satte på Tool och stängde mina ögon. Tror de hade gått ungefär 5-6 timmar nu efter drop.
Direkt så kom de intensiva visiuals som steppades upp isamband med musiken.
Mina visiuals jämfört med tidigae känns ganska speedade, de liksom kommer och går lika snabbt. Mycket som händer samtidigt, stannar liksom inte upp i samma mönster och liknande utan rör sig nytt hela tiden. Något passerar in och drar ut lika snabbt, känner att de är mycket trevligt så sätt.
Allt är givetvis nästan helt i RGB, mycket varierande mönster å former samt mellan 2D och 3D. Exempel på 2D jag upplever som jag får ofta är att de är helsvart med massa prickar i ett rutmönster som kommer emot mig i olika färger medans 3D vis så är de tunnlar som är gjorda av ringar i RGB. Känns lite som rainbow road från Super Mario Kart. Ibland passerar man in typ i tunnlarna eller mörka hål och ser var dem leder, så oerhört varierande egentligen. Nästan lite kaos-artat.
Kommer inte ihåg vilken låt jag lyssnade på av Tool men kände direkt när peaken kom. Började smått att flytta mig utanför min kropp, var som att man blev ett med sin hjärna om man långsamt flög utanför sin kropp. Helt sjuk och intensiv känsla. Man blir ju lite rädd för de är så intensivt men jag bröstade det. Tog det lugnt och lät mig själv flyta ut från det overkliga.
Det var en helt underbart sjuk upplevelse, det började med att jag långsamt vreds utifrån mitt huvud tills jag vändes tillbaka och var framför mig själv och kollade tillbaka. Såg mig själv sitta där i soffan.
Sedan åkte jag snabbt upp från mig själv, som att man nästan teleporterades upp i kosmos, väldigt intensivt. Tufft att hänga med men kändes helt euforiskt.
Jag hamnade ute i rymden där jag kollade ner på jorden som hade ett vackert vitt sken runtomkring sig, såg alla de olika kontinetner och moln överdem, helt surreal upplevelse. Dels så kände jag mig som någon kosmisk kraft som bara existerade där ute i det vilda men även som att jag var i ett rymdskepp, det skiftade emallanåt.
Resan var alldelles underbar, följde med ett par utomjordiska varelser som liknande stingrockor i rödfärg som levde sina liv, såg hur dem flöt omkring där ute. Kändes som en scenen I hitta Nemo när sköldpaddorna flyttar på sig fast med utomjordingar och i rymden.
Såg hur dem attackarde planeter bland annat.
Utöver det fick jag bevittna massvis av olika stjärnor, planenter och ibland kom de in mönster å dylikt som är svåra att beskriva. Fick även se planeter och stjärnor som exploderade.
Man kände sig oerhört obetydliga i det hela, kände mig helt förminskad som att jag bara var en liten klick vatten i ett hav. De vart verkligen som att man tog del av något som är större än sig själv.
Vet inte hur lång tid de gick men det itensifierades vid en punkt och det blev för mycket för min del så var tvungen att reality checka mig själv. Hoppade ut i verkligheten ett tag och kände mig helt bortkopplad från den. Pratade lite med mina vänner innan jag begav mig in igen.
Det var fortfarande väldigt intensivt men hade definitivt lugnat ner sig, switchade musiken till min lista med peep, tracy GBC osv för att switcha upp trippandet lite. De förändrade defintivt visuals på ett sätt då låtarna är mycket kortare så visuals ändrades mycket mer när låtarna byttes. Hamnade emallanåt i rymden igen men det gick väldigt mycket upp och ner jämfört när jag lyssnade på Tool.
Helvete om jag inte hamnade i kosmos igen, stötte på utomjordiska krafter som kändes gudomliga och heliga dessutom. Det var helt euforiskt och spännande. Aldrig känt något sådant här tidigare, väldigt givande tycker jag nu i efterhand men det kommer jag till.
Träffade en guldig gudomlighet som jag mycket väl kommer ihåg, den var helt av lysande guld med ett vit-gul aktigt ljus runtomkring den. En nära beskrivning hade varit att dens mittpunkt / ansikte var som ett vitljus där de guldiga tenktalerna rörde sig ifrån medans dem slöt sig om min syn. Tentaklterna var väldigt snarlika dem ifrån SCP-001’s memetic kill agent fast guldiga då. Jag hade ett kort samtal med den där jag frågade hur den mådde från vad jag minns innan jag flög vidare genom kosmos och kollade på planeter osv igen. Kändes oerhört speciellt att få äran att få en sådan upplevelse.
Utöver detta så finns det inte så mycket mer att säga, resterande tid av trippen var ganska normal LSD trip med open och closed eye visiuals. Mina kosmos äventyr slutade ungefär efter detta och då kände man att peaken gick över. Kände dock inte att alla mina effekter avtogs även senare när de hade gått liksom 10-11 timmar. Var fortfarande väldigt högt uppe då vilket var trevligt.
Satt mycket när jag väl hade kommit hem och skrev av mig på discord och refkleterade. Riktigt kul att tänka efter och kommunicera med folk på den nivån man befann sig på. Enda negativa är väl egentligen att de blir svårare på sätt och vis då man blir lite förvirrad och hamnar i thought loops men man lyckads endå ta sig ur dem.
Känt mig ganska normal dagarna efteråt nu förutom de att första två dagarna var jag väldigt bortkopplad fråm verkligheten kändes det som. Har bara kännts som att jag har existerat liksom, gått till jobbet och så vidare. Inga speciella känslor direkt.
I skrivande stund känner jag mig nästan helt normal vilket är ganska skönt, det jag finner de fina med LSD att man inte blir fuckad så jävla länge som på exempelvis Ecstasy där jag blev rakt av helt deprimerad i två veckor och mådde så dåligt som aldrig förr.
Vill även nämna de att jag känner att mitt ego är krossat vilket jag är helt okej med. Känns endå som man fått nyvunnen respeket för mycket att man har fått en ny synvinkel på livet, att man kan se de på ett annat sätt än förut vilket känns positivt för min del.
Känner mig helt klart nöjd med min tripp, skulle säga att den blev en 9/10.
Hade egentligen nog velat njuta av den lite mer inuti i mitt huvud men de var riktigt trevligt att vara såpass aktiv också.
Ställ gärna frågor!
submitted by wiirpy to droger [link] [comments]


2020.06.19 06:57 SylianRiksdagen #iksdagenval4 Radiointervju och turné i Skåneland för Sylian Sylian (APND)

Sylian Sylian är på radiointervju fredagsmorgonen dagen innan valet, en radiointervju som täcker hela Skåne län, Blekinge län, och Halland län.
Idag intervjuar jag Sylian Sylian, riksdagskandidat för Arbetarepartiet Nils Dacke. Välkommen, Sylian!
Tack så mycket.
Kan du berätta lite om Arbetarepartiet Nils Dacke?
Vi är ett grönt, frihetligt, anarkokommunistiskt parti som tror på lokaldemokrati. Vi förespråkar en sund arbetsmarknadspolitik och en slagkraftig miljöpolitik.
Ni kritiserar ofta Stockholm. Är Stockholm dåligt för Sverige?
När vi kritiserar Stockholm så kritiserar vi inte Stockholm som stad. Det vi kritiserar är riksdagens och regeringens överstyre över svenska regioner. Många i Sverige är missnöjda över att Stockholm styr och dikterar över deras liv. Vi vill se en politik som är bra för alla län i Sverige, inte bara Stockholm.
Ni kallar er för ett anarkistiskt parti, vad innebär det?
Ja du, många tror att anarkism är kaos och laglöshet, men det stämmer inte. Vi är ett anarkistiskt kommunistiskt parti, anarkokommunism. Detta innebär att vi kämpar efter ett statslöst, pengalöst, och klasslöst samhälle. Vår ideologi bygger på principer om frihet, ömsesidig hjälp, och motstånd mot orättfärdigade hierarkier.
Hur kan man både vara kommunist och anarkist? Är inte kommunism att staten styr allt?
Nej, det är ett vanligt missförstånd. Kommunism är ett klasslöst, statslöst, och pengalöst samhälle. De stater som ibland kallas för kommunistiska av andra brukar själva inte kalla sig för kommunistiska. De säger att de rör sig mot kommunism. Vi tror att det finns problem med proletariatets diktatur, makt tenderar att korrumpera. Vi vill istället se en snabbare övergång från dagens samhälle till ett fritt samhälle.
Vilket parti skulle du vara med i om APND inte fanns?
Då skulle jag antagligen vara med i VPK. Det finns viktiga skillnader mellan min ideologi och VPKs, bland annat att de är mer auktoritära än vad jag är. Jag skulle då vara en frihetlig röst i partiet och försöka påverka på så sätt. I grunden finns det många likheter mellan APNDs politik och VPKs och båda strävar efter ett kommunistiskt samhälle.
Leder inte kommunism till diktatur?
Du tänker här på Marxist-Leninistiska länder som försöker nå kommunism via en stark stat. Vi fokuserar mer lokalt, där mindre samhällen kan byggas och hjälpas åt genom ömsesidig hjälp för att nå kommunism. Vi är kritiska mot stora delar av Kinas och Sovjetunionens styre.
Vilka partier kommer ni samarbeta med?
Vi är pragmatiska och kommer att samarbeta där det går, men det rimliga är att vi samarbetar i första hand med partier som har liknande åsikter. Vi står närmast VPK, efter det antagligen Socialdemokraterna och i vissa frågor Folkpartiet. Konservativ Samling, Moderaterna, och Kristdemokraterna står långt från vår politik.
Vill ni vara del av regeringen?
Nej. Vårt mål är att få igenom så mycket av vår politik som möjligt. Att sitta i regering innebär inte nödvändigtvis att vi får igenom mer, antagligen skulle Socialdemokraterna ställa krav på oss i utbyte. Makt har en tendens att korrumpera, och genom att sitta utanför regeringen kan vi kritisera den hårdare.
Varför övergav ni smålandsfrågan?
Vi ”övergav” inte smålandsfrågan, den är fortfarande aktuell. Men vi såg att det finns en stor efterfrågan för vår politik i övriga delar av Sverige, andra regioner ropar också efter frihet och decentralisering. Sen vi började har rörelsen för frihet i Småland kommit väldigt långt, och vi är närmare än någonsin ett självständigt Småland.
Varför tog ni inte avstånd från terroristerna?
Vi tog varken avstånd eller stöttade de händelserna. Frågan är nyanserad, och det är viktigt att komma ihåg att detta är personer som strävar efter självständighet. I slutändan överlevde alla situationen, men det är väl tveksamt om den hjälpte så mycket. Vår uppgift som parti är inte att sitta och diktera hur frihetsrörelsen ska se ut.
Jag har hört att anarkokommunism förespråkar revolution, är inte det våldsamt?
En revolution behöver inte vara våldsam, den kan vara fredlig också. Vi skulle kunna tänka oss exempelvis en generalstrejk som pressar fram stora samhällsförändringar. Ser vi på hur världen utvecklas, med bland annat klimatförändringar och automatisering av arbetsmarknaden, så tror jag att vi framtiden kommer ha två alternativ: Grön socialism eller ekofascism. Valet mellan socialism och fascism är enkelt, vi behöver socialism. Vi i APND jobbar för att göra övergången från kapitalism till socialism så enkel och smidig som möjlig, det är en av anledningarna till att vi sysslar med partipolitik.
Du har varit på en Norrlandsturné. Varför valde du att satsa på just Norrland?
Inte bara Norrland, utan också i Dalarna, vilket inte är en del av Norrland men ofta buntas samman. För att svara på din fråga: Regioner i Norrland ignoreras ofta till stor del av politiker, jag ville visa att vi i APND värnar bryr oss om olika regioner i Norrland. Det finns för övrigt vissa problem med att prata om ”Norrland” som en enhet, vi talar ju sällan om Svealand eller Götaland, eller hur? Jag har varit i Gävle, Dalarna, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, och Norrbotten. Varje region har sina egna unika aspekter, vi ska inte bara bunta ihop det som ”Norrland”. För att värna om miljön har jag valt att åka tåg och buss. Vet du, jag träffade många intressanta personer under mina tågresor som berättade om sina livssituationer. Jag tror det är viktigt att politiker har en närhet till folket, vi ska inte bara åka flygplan i första klass eller åka taxi.
Idag kommer du göra en endagsturné i Skåne, varför just Skåne?
Efter en turné i de nordligaste delarna av Sverige så var det dags att även besöka de sydligaste. Alla regioner i Sverige är viktiga från nord till syd, öst och väst, stora städer och små orter. Idag blir det en heldag i Skåne, först med radiointervju här i Malmö, sedan ska jag prata med folket i Malmö, sen Lund, Eslöv, Höör, och Kristianstad.
Berätta lite om dig själv, vem är Sylian Sylian?
Jag föddes i en arbetarfamilj i Ume’, Västerbotten, 1983. Min pappa har bland annat jobbat som gruvarbetare, svetsare, svarvare, och murare. Min mamma har bland annat jobbat som sekreterare, affärsbiträde, lokalvårdare, och undersköterska. Själv har jag också haft möjlighet att prova på olika yrken, som svetsare, telefonförsäljare, och taxichaufför. I nuläget jobbar jag som gymnasielärare i Samhällskunskap och Filosofi, men jag har tagit en liten paus för att fokusera på riksdagsarbetet. Under min uppväxt tvingades vi flytta flera gånger då pappa blev av med jobbet, vi bodde i Ume’ elva år, sen fick pappa jobb i gruvan Malmberget i Gällivare i Norrbotten så då flyttade vi dit, där bodde vi tills jag var sjutton, då fick pappa jobb som murare i Karlstad, så jag bodde där några år. Efter att jag hade gått klart Samhällsvetenskapliga programmet i gymnasiet så hittade jag jobb i Göteborg som svetsare, vilket jag jobbade några år, vad blir det, fem, sex år? Aja, tills företaget las ner. Jag fick då ett nytt jobb som taxichaufför i Halmstad, vilket jag jobbade med i ungefär två år. Efter det jobbade jag som telefonförsäljare i ett halvår, det var ett hemskt jobb så jag sa upp mig och flyttade till Lund för att plugga. Efter fem år var jag klar och hittade jobb i Kalmar som gymnasielärare, där bor jag nu. Så jag har bott i, vad blir det, sju olika städer? Ume’, Gällivare, Karlstad, Göteborg, Halmstad, Lund, och Kalmar.
Vilka är de viktigaste frågorna fram framtiden?
De två absolut viktigaste frågorna är klimatförändringarna och automatiseringen. Arbetarepartiet Nils Dacke är det parti som tar tydligast tag för klimatet. Vi är ett grönt parti som tar miljöfrågan på stort allvar. Förutom klimatförändringarna så är det också viktigt att komma ihåg att mycket av det vi använder inte är förnybart, utan vi måste producera hållbart. Dagens kapitalistiska system värdesätter vinst över hållbar produktion, vilket vi finner oacceptabelt.
Och den andra frågan var automatisering?
Ja, och vi är i stort det enda partiet som tar automatiseringen på allvar. Vi ser hur fler och fler jobb ersätt av maskiner, många får det svårare att klara sig. Det är ganska sjukt egentligen, hur vi lever i ett system där vi inte firar effektivisering, utan vi undrar hur det kommer påverka arbetarklassen. Hade vi haft ett bättre ekonomiskt system så hade automatiseringen hyllats av alla, istället för att nu ses som ett hot av många.
Är automatiseringen ett hot?
Ja och nej. Hanterar vi det rätt så kommer automatiseringen vara bland det bästa som hänt oss. Hanterar vi det fel så kommer det leda till enorma klyftor och utsatthet. Vi ser redan idag hur det har utvecklats ett prekariat, en samhällsgrupp som har otrygga anställningar. Denna otrygghet är hemsk för individen. Om vi istället hanterar automatiseringen rätt så kan det leda till att vi låter maskiner göra grovjobbet, och vi kan istället jobba mindre i överlag och jobba mer med kreativa yrken. Automatiseringen kommer vara nästintill omöjlig att stoppa, men vi har en möjlig lösning: Basinkomst. Utöver basinkomst bör vi försöka se över ägandet, det vore bättre om vi ägde maskinerna tillsammans istället för att några kapitalister ägde alla maskiner. Att utveckla arbetskooperativ och mer gemensamt ägande är gynnsamt. Sköter vi det rätt kan automatiseringen vara bland det bästa som hänt mänskligheten, men det kommer vara en utmaning. Vi är det enda partiet som talar tydligt om automatiseringen. Förhoppningsvis hör de andra partierna vad vi säger och lyssnar på våra förslag.
Är alla i ert parti anarkokommunister?
Nej, faktiskt inte. Vi lockar många före detta Miljöpartister som tyckte att De Gröna gick för mycket åt höger. Vi lockar också faktiskt en hel del liberaler som är mer åt vänsterhållet, då vi är det parti som främst satsar på äkta frihet. Också en hel del socialdemokrater som vill se en mer frihetlig och grön vänsterrörelse. Vi ser också en del stöd hos före detta konservativa; många arbetare röstar på konservativa partier eftersom de tror att konservativa står på arbetarklassens sida. Detta stämmer dock inte, och när vi talar med arbetare så ser de att vi värnar om arbetarklassens intressen. Vi ser mycket stöd bland landsbygden och mindre orter också, då vi är det parti som har den bästa politiken för lokaldemokrati.
Är du anarkokommunist?
Ja, pragmatisk sådan.
Kommer er politik att leda till anarkokommunism?
Som jag ser det är anarkokommunism mer av en metod än ett mål. Vi utformar vår politik pragmatiskt, men också efter sunda värderingar. Vi tror på frihet. Vi tror att alla ska ha rätt till grundläggande trygghet. Vi ser hur miljöfrågan är en av vår tids ödesfrågor. Vi förespråkar demokrati, på riktigt, och mer lokaldemokrati och arbetsplatsdemokrati i synnerhet. I dagens läge tror jag inte vi har särskilt stor chans att nå ett anarkokommunistiskt samhälle, men vi kan röra oss mot ett friare och bättre samhälle. För er som inte är anarkokommunister: Ni kan fortfarande rösta på oss, ge oss en mandatperiod och låt oss ändra samhället mot en bättre riktning. Det är inte så troligt att vi kommer nå ett anarkokommunistiskt samhälle genom partipolitik, men vi har våra värderingar och analysmetoder och arbetar utifrån det. Liberaler och socialdemokrater, och alla andra, kan gott rösta på oss även om ni inte delar målen fullt ut. Vi kommer jobba för ett bättre samhälle, helt enkelt.
Ni pratar ju väldigt mycket om miljön. Borde ni kanske byta namn för att visa det?
Haha, kanske det… Oavsett vad vi heter så kommer vi att stå upp för både arbetarklassens intressen och för en sund miljöpolitik.
Hur ser du på feminism?
Det finns ju flera olika varianter av feminism, som radikalfeminism, anarkafeminism, socialistisk feminism, och liberalfeminism. Liberalfeminism missar att se de sociala strukturer av förtryck som finns i samhället. I många fall har liberalfeminister en svag analys, och är alltför fokuserade på symbolpolitik. Vi ser det bland annat i valet 2016 i USA, där många liberalfeminister hejade på Hillary Clinton, trots att Bernie Sanders var den som förde den bästa politiken för arbetarklassens kvinnor. Radikalfeminism har en tendens att sakna klassanalys, och tyvärr har många visat sig vara transfobiska. De bästa formerna av feminism är socialistisk feminism och anarkafeminism. De kombinerar sund feministisk analys med klassanalys. I Sverige har vi lite av ett problem då vi inte preciserar vad vi menar med ”feminism”, en liberalfeminist kan ha en väldigt annan analys än en socialistisk feminist. Som helhet är feminism mycket viktig, men vissa former av feminism är bättre än andra.
Vissa säger att ni vill bilda en småländsk stat. Stämmer detta?
Nej, det stämmer inte. Högern verkar ha svårt att förstå sig på teori så de hör ökat självstyre och tänker ”Stat”. Vi är varje sig nationalister eller etatister. Vi jobbar för ökat självstyre i alla regioner. Vi har historiskt arbetat främst inom Småland, och vi ser hur det har gett resultat; kolla på Småland idag, självständighetsrörelsen där är större än någonsin! Men vi har hört hur andra regioner, bland annat Skåne, också efterfrågad ökad självständighet. Vi har därför breddat partiet.
Utöver din turné i Norra Sverige, hur har du bedrivit din valkampanj?
Varje dag har jag postat en debattartikel i ModellMedia, förutom idag då jag istället skrev en recension av Dacke Ankas insats i partiledardebatten. Valmanifestet var skrivit för att vara relativt översiktligt, i debattartiklarna gick jag in lite djupare.
Socialdemokraterna har länge varit det dominerade partiet i Sveriges historia. Ni som är anarkister brukar ju vara kritiska mot makten. Hur ser ni på Socialdemokraternas utveckling?
Socialdemokraterna under Göran Perssons tid var nära nyliberala, och bidrag till att Sverige fortsatte sin resa från äkta socialdemokrati. Samhället blev hårdare och sämre under den tiden och bidrag till att Alliansen fick makten. Socialdemokraterna höll sig vid samma mittenbaserade politik i flera år, men de senaste åren har det skett ändringar. Dagens Socialdemokrater är mer vänstervridna än på länge, vilket är bra. De är fortfarande närmare mitten än vad VPK och vi är, men det är en vänster-mitten politik som är vänstervriden nog för att vi ska kunna samarbeta med dem.
Vad tycker du om Folkpartiet?
Folkpartiet är ett intressant parti. De bytte namn från Folkpartiet till Liberalerna och nu är de tillbaka till Folkpartiet igen, denna gång tillsammans med De Gröna och de gamla Kristdemokraterna. Dagens liberaler verkar ha gått mer mot mitten, medan de under Alliansens tid hade tydligare drag av konservativ liberalism. Det är bra, men de är i slutändan fortfarande liberaler, stundtals hycklande sådana. Liberalism har problem med ett förstå strukturella problem i samhället, och Folkpartiets liberalism har vissa problem med att värna om äkta frihet. Arbetarepartiet Nils Dacke är därför, i mina ögon, det bästa partiet för liberaler som suktar efter frihet: Vi gör också det, och jobbar aktivt för äkta frihet. Basinkomst är antagligen ett av de bästa sätten att garantera äkta frihet.
Ni pratar ofta om basinkomst. Hur vill ni finansiera det?
För någon dag sen skrev jag en debattartikel om detta, men lite kortfattat: Dels kommer vi att spara stora mängder pengar genom mindre byråkrati och mindre brottslighet och social utsatthet, dels kommer vi att öka intäkterna på andra sätt. Vill ni ha en något bredare översikt kan jag rekommendera min debattartikel. Ifall ni vill lära er mer om basinkomst har jag även skrivit en debattartikel som heter ”Vi kan samarbeta kring basinkomst”, där jag ger olika argument från olika perspektiv för basinkomst. Vill ni kolla in några akademiker som brinner för basinkomst kan jag rekommendera ekonomen Guy Standing och ekonomen och filosofen Philippe Van Parijs. Vi har även en svensk statsvetare, Simon Birnbaum, som jobbar mycket med basinkomst.
Tillbaka till Folkpartiet: Kommer ni att samarbeta med dem?
Det finns områden som vi skulle kunna samarbeta kring, beroende på hur situationen ser ut. Det finns nog många frågor där vi kan komma överens. Både liberaler och anarkokommunister delar en törst efter frihet, så i frihetsrelaterade frågor kan vi förhoppningsvis komma överens. Jag är inte liberal då jag anser att liberalism har problem med att faktiskt lösa strukturella problem, men jag kan samarbeta med liberaler i vissa frågor.
Kommer ni att samarbeta med Konservativ Samling?
Ah… Det kan finnas några enskilda områden där vi kan samarbeta. Kanske kring miljö? De verkar också ha en del snack om samernas situation och om att decentralisera makten i överlag något, så kanske något samarbete där? I överlag står vi väldigt långt från Konservativ Samling, de är ett konservativt och bakåtsträvande parti. Deras politik bygger mer på känsla än fakta, den saknar dessutom en stabil filosofisk och teoretisk grund.
I ert partiprogram har ni en del ”intressanta” förslag. Ni vill avskaffa böter för att cykla mot rött?
När det kommer till politik får man prioritera olika frågor. Vissa frågor är enklare att driva igenom, andra är väldigt viktiga. Vårt förslag är att cyklister som cyklar mot rött ska bötfällas bara om det orsakar en olycka. Detta gäller i nuläget för gångare, att gå mot röd gubbe. Är det inte lite konstigt att om man hoppar av cykeln och går med den så får man inte böter, men om man cyklar mot rött så riskerar man böter? Det rimliga är att människor kan fatta sina egna beslut, ska någon som väljer att cykla mot rött när det inte är några bilar omkring bötfällas? Vi bötfäller inte de som går mot rött, varför ska cyklister slentrianmässigt bötfällas? Det är ett paternalistiskt tankesätt som tror att individen inte kan fatta rimliga beslut. Jag tror att de allra flesta kan avgöra när det är rimligt att cykla mot rött och när det inte är det, och när det är bilfritt är det dumt att straffa cyklister som cyklar mot rött. Med allt detta sagt så är det inte en fråga vi prioriterar. Har vi möjlighet att ändra på lagen så kommer vi göra det, men många andra valfrågor är viktigare.
Ni skriver i ert valmanifest att rätten till abort måste bevaras. Är den hotad idag?
Nej, inte särskilt. Det är bra att väljarna vet var vi står i frågan ifall den skulle komma upp, men i dagsläget kommer nog inget parti driva en abort-fientlig politik.
Ni vill sänka riksdagsledamöternas löner. Varför då?
I dagsläget tjänar de 66 900 kronor i månaden. Detta är väldigt stora summor pengar i jämförelse med medellönen, också i jämförelse med alla jobb som jag har haft. Det är inte rimligt att riksdagsledamöterna tjänar så mycket, speciellt då de sätter sina egna löner. Deras löneökning är högre än de flesta andra yrken. Det är dags att vi minskar denna nivå något, exakt hur mycket beror på vad vi kan komma överens om för andra partier. Det här är dock inte en jätteviktig fråga, men vi kommer att se vilka möjligheter det finns i riksdagen för att genomföra detta.
Tack för intervjun! Lycka till! Tack! Jag hoppas att jag förklarat vad Arbetarepartiet Nils Dacke står för. Vi är det mest gröna och mest frihetliga partiet i Sverige, och vi står upp för en politik för alla län. Rösta på Arbetarepartiet Nils Dacke!
Efter intervjun åker Sylian på turné, där han pratar med folket och delar ut affischer som han, hans valarbetare, och många volontärer delar ut i hela Skåne, Halland, och Blekinge. Han besöker Malmö, Lund, Eslöv, Höör, och Kristianstad.
Affisch 1: https://imgur.com/a/iY1j23X Affisch 2: https://imgur.com/a/YZJc6mr Affisch 3: https://imgur.com/a/4e3YPTw Affisch 4: https://imgur.com/a/KgIa178 Affisch 5: https://imgur.com/a/EtD1heb Affisch 6: https://imgur.com/a/oyga4CN Affisch 7: https://imgur.com/a/KYJTlup
submitted by SylianRiksdagen to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2018.09.05 12:37 f-to-b [Seriös] Vet inte vad jag ska göra

Vet inte vad jag ska göra längre. Mitt liv är en nedräkning till dagen jag känner att jag inte orkar fortsätta mera. Antingen avslutar jag på egen hand eller så kommer jag tvingas leva såhär i 50-60år till innan jag äntligen får dö i min ensamhet.
Jag har under några år gått runt och inte haft några känslor för något. Har varken varit glad eller ledsen mer än korta ögonblick. På jobbet, med familjen och med vänner så tar jag på mig min mask och låtsas. Frågar dom hur jag mår så svarar jag "som vanligt" för att jag inte vill ljuga och säga att det är bra.
Allt skit började med senaste tjejen jag träffade. Det var nästan 3 år sen nu. Hon ljög för mig från första stund, och korkad som jag var köpte jag allt. Trots att vi inte sågs mer än några månader så sabbade det min självbild då hon "använt" mig till att vara otrogen mot sin kille och för att jag varit så jävla lättlurad. För mig har ärlighet och att vara trogen sin partner alltid varit en absolut grundpelare som man inte under några som helst omständigheter får rubba, men i och med detta så tappade jag fotfästet.
Efter det så har mitt liv varit lite som i en dimma. Jag har gått till jobbet, gjort mina timmar, åkt hem och surfat, spelat eller tittat på tv för att sen gå och sova. Om och om igen. Dag ut och dag in fram tills för ett halvår sedan.
Jag träffade en tjej. Vi umgicks mycket, skrev mycket och kom bra överens. Hon hade gått igenom mycket otrevligt med en tidigare pojkvän som hon delade med sig av och jag lyssnade, fanns där och gjorde allt jag kunde för att hjälpa henne.
Jag hade äntligen fått något att leva för. Någon att bry mig om och finnas för. Att jag hittat någon att anstränga mig för.
Under denna tiden så har hon pratat om att hon inte är intresserad av en pojkvän. Speciellt inte när hon har så svårt för att lita på män.
Det var alltid en kompisrelation fram tills att jag började få andra känslor för ett par månader sedan. Första gången jag känt något sådant sedan tjejen som sabbade mig. Jag berättade för henne om hur jag kände och hon sade att hon inte kunde besvara mina känslor och att hon inte var ute efter en partner. Jag accepterade detta då jag vet om mina brister och förstår att hon inte vill ge sig in i något än.
Men inte långt efter det så började hon träffa en kille som hon sagt att hon kommer "satsa" på.
Det rev allt för mig. Nu finns det inget kvar längre förutom den där förbannade jävla tomheten som jag för första gången vågat tro kanske skulle kunna försvinna.
Jag har en gång tidigare fått höra att min personlighet varit en dealbreaker vilket var lite jobbigt, men jag var yngre och kände att jag kan jobba på det. Inget konstigt. Men att få höra det indirekt nu igen från en person jag verkligen kämpat för förstörde mig.
Jag har sedan första gången försökt bli en mer självsäker, lättpratad person som faktiskt går att ha att göra med men bevisligen har inget ändrats.
Har under dom här åren insett att jag kanske inte kommer få leva det där svenssonlivet med familj, villa och volvo, men har ändå känt mig okej med det. I och med detta känner jag dock verkligen att allt positivt som jag kommer vara med om i mitt liv redan har hänt.
Varenda försök jag gjort för att få det bättre har slutat med att allt blivit så jävla mycket sämre och jag orkar verkligen inte försöka mer.
Vet inte om jag kommer svara på några kommentarer men jag kommer definitivt att läsa varenda ord som skrivs om någon orkar att ta sig tiden.
Vill inte använda mitt "main"-redditkonto då jag inte vill att någon jag känner ska veta om mina problem.
submitted by f-to-b to sweden [link] [comments]


2016.06.30 15:21 notbatmanyet Måste skriva av mig lite gällande migrationsverket och min familj

För drygt två år sedan så träffade jag en underbar kvinna, dock så gjorde jag det utomlands. Men vi höll ihop och hade ett underbart förhållande och sedan en och en halv vecka tillbaka är vi gifta. Det är dock inte vi som gör mig så frustrerad, utan vår situation.
Källan till allt är den enorma kön migrationsverket för sådan i min frus situation. De bedömer att de har en behandlingstid på 14 till 16 månader för en i hennes situation. Detta är väldigt lång tid att vara ifrån varandra. Så vad kan man göra? Vi har funderat på att flytta någon annanstans där det skulle vara lättare för oss, och det är inte helt omöjligt (är mjukvaru utvecklare så det är för mig inte helt omöjligt att få jobb lite var stans) men det är inte en garanti för något. Dessutom kan det bli svårt för mig att behålla min lägenhet om vi gör det och pga bostadssituationen så är det mycket mycket svårt för mig att flytta tillbaka hit efteråt.
Sökte en tillfällig utlandstjänst genom jobbet, men jag matchade inte riktigt kompetensbehovet där (vilket jag håller med om).
Vi funderade ett bra tag på Storbritannien då det är inom EU men utanför Schengen (hon får inte befinna sig inom Schengen medan ansökan behandlas), dessutom behärskar hon engelska mycket väl och åtminstone jag känner ett par som bor där. Men brexit verkar rejält ha försvårat det hela pga osäkerheten vad som kommer hända. Irland finna visserligen kvar, men deras behandlingstider för partners till EU medborgare är mycket längre än UK hade.
Hon har inte mycket att göra i sitt hemland då bagaren som jobbade i det bageri hon drev slutade, och bagare är ett bristyrke där så att hitta någon på tillfällig basis är nästan omöjligt så hon blev tvungen att lägga ner. Hon kan visserligen bo bekvämt där (hennes familj är ganska väl benägna) men hon trivs inte med att inte ha något alls att göra om dagarna. Har själv inga direkta möjligheter där, rent arbetsmässigt.
Vi är dessutom väldigt trötta på att vara isär, vi är tillsammans just nu här i Sverige då hon har ett besöksvisum. Men vi kommer troligen behöva vänta ytterligare 10 månader eller så efter att hon återvänt hem tills vi faktiskt kan starta våra liv tillsammans...
submitted by notbatmanyet to sweden [link] [comments]


2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


2015.08.30 14:59 nordzor Ramen i Göteborg - Fee Fi Fo Fum

Tjipp. Sett att vi äntligen fått ett ramen-hak i GBG på Market Rosenlund. Är det någon som varit där och har koll på priser, om det faktiskt är vettig ramen, meny och liknande? Sugen på att dra förbi någon dag då jag verkligen älskar ramen. Men det är verkligen sparsamt om info ute på intrawebzen. Det enda jag hittat är bilder på instagram, men ingen har varit vänlig nog att fota menyn.
Edit: Passar på med en liten update då. Jag var dit en vända efter jobbet. Det fanns en vegetarisk shōyu ramen och en miso ramen med kyckling. Det var gott, men det var kanske inte vad jag sökte efter. Rätterna gick på mellan 130-150 kr och portionerna var av mindre karaktär. Jag kan tänka mig att gå dit igen, men inte att svänga in efter jobbet och äta en svettig skål ramen. Det är i så fall någon kväll då man tar en förrätt, dricker någon öl och sitter en stund. Det var med andra ord inte fixen jag sökte efter två besök till Japan, men helt klart en intressant restaurang att testa. Det är en liten trång nudelbar, men det är inte ett ställe där man suger i sig en skål för en femtiolapp och vandrar därifrån glad en kvart senare med fettfläckar på skjortan. Jag tog en bild på öppettiderna, men nu i efterhand inser jag att det inte går att se vad som står. Öppettiderna mjomark skriver stämmer åtminstone ihop med vad jag tror att det var.
Edit 2: finns lunch-ramen för 80 kr vid prinsgatan-hållplatsen på sushistället. Miso/shoyo. Helt ok.
Edit 3: Ramen-Ya har visst inte öppet under dagen, MEN de har tonkotsu ramen (vilket är vad jag egentligen är ute efter). Ska nog testas ikväll om inget oförutsett händer, men det ser lovande ut om inte annat! Öppet 17-22 Måndag-Torsdag 17-23 Fredag 13-23 Lördag 13-21 Söndag. Meny Ramen-ya: http://i.imgur.com/2GxsiUg.jpg
Edit 4: Kan varmt rekommendera Ramen-Ya. De hade visst bara haft öppet en vecka, men det träffade helt klart rätt. Kommer definitivt gå dit fler gånger! Zozaki återstår att testas, men Ramen-Ya hade smaken jag sökt efter. Min resekamrat från Japan var lika glad.
submitted by nordzor to Gothenburg [link] [comments]


2013.09.15 02:51 warioluigi Hur hittar man vänner som vuxen i Sverige? Går det ens?

Hej Sweddit.
Jag är en tjej på 23 år som har bott i Sverige (Östersund) i nästan tre år. Som en utlänning hade jag ju inga vänner eller bekanta när jag flyttade hit, utom min man. Min vänkrets består helt av min mans vänner och andra invandrare som jag träffade på SFI, trots att jag har jobbat och pluggat här nu i tre år. Jag har aldrig träffat nån på jobbet som jag kunde bli vänner med, och när jag har pluggat har det verkat som alla redan hade alla vänner de ville ha.
Det vanligaste förslag är att man ska gå med i klubbar och sånt och göra aktiviteter, men jag har faktiskt aldrig hittat nån klubb i Östersund som jag var intresserad av, fast jag har sökte jättemycket.
Så vad ska man göra? Kan man ens skapa svenska vänner som en utlänning? Det känns som alla svenskar jag träffar är inte ens intresserad av att prata med någon ny. Jag vet inte om det handlar om att jag är en konstig, motbjudande människa, eller om det bara är inte en del av svenska kultur att skapa nya vänner när man är vuxen.
Tips?
submitted by warioluigi to sweden [link] [comments]


Roligt på jobbet Hur jag träffade min pojkvän. - YouTube TRÄFFA MIN POJKVÄN!!! Man ska väl ha kul på jobbet oxå? xD Hur man hanterar en narcissist på jobbet En narcissist till kollega? HÄNG MED MIG PÅ JOBBET!! VARFÖR ÄTER JAG FÖR LITE?  Vlogg Skriva på SFI: Argumentera om det viktigaste jobbet - YouTube Annies meriter

”Hälsosamt att träffas på jobbet” Arbetarskydd

  1. Roligt på jobbet
  2. Hur jag träffade min pojkvän. - YouTube
  3. TRÄFFA MIN POJKVÄN!!!
  4. Man ska väl ha kul på jobbet oxå? xD
  5. Hur man hanterar en narcissist på jobbet En narcissist till kollega?
  6. HÄNG MED MIG PÅ JOBBET!!
  7. VARFÖR ÄTER JAG FÖR LITE? Vlogg
  8. Skriva på SFI: Argumentera om det viktigaste jobbet - YouTube
  9. Annies meriter

I den här filmen visar jag ett exempel på hur man kan skriva en argumenterande text om vilket yrke som är viktigast i världen. Lyssna gärna många gånger. Jag... Svaren på alla era frågor i en video! Längtan är nu över!! hihi! . . . Eller inte! Denna video gjordes på 100% inpuls! kolla till slutet därefter kommentera! GLÖM INTE ATT JAG ÄLSKAR ER ... ''Hur träffar man någon?'' då syftar dessa frågor till både kompisar och en livspartner. Det är bland de mest ställda frågorna jag får i bloggen och jag tänk... Hej mina älsklingar! Här kommer en vlogg från i fredags då jag hängde på jobbet och sedan träffade min fina vän Anna. Visste ni att hon har Sveriges största ... Vilka egenskaper är viktiga i jobbet som vikarie? Vad lär man sig ute på nya uppdrag? Och vad kan man ta med sig för framtiden? Vi träffade vår vikarie Annie för en kort intervju Spana in! Får man ha roligt på jobbet? Antagligen får man det och ibland har man kul på andras bekostnad... Läs även min blogg: http://elincabadak.blogspot.com. Lukas min 34 åringa arbetskompis som bla pratar om lekplattsen å åker lite kana ja precis man e inte vuxen när man slutar leka då e man död! Men men man ska väl ha kul på jobbet oxå eller ... Hur man hanterar en narcissist på jobbet narcissist till kollega Har du råkat ut för en narcissist på jobbet? Hur ska man hantera en kollega som är narcissis... Många utav er har önskat flertal gånger att få hänga med mig på mina olika jobb jag har och ett ni önskat extra mycket är bartender jobbet så idag ska ni få följa md på det! ♡ Glöm ...