Hur man ska vara bara vänner med en kille

En man som på något sätt konsumerar kvinnor (porr m.m.) kan inte vara vän med en tjej i min värld, på samma sätt att man inte är en djurvän om man äter djur även om man själv vill se sig själv som det. Det finns män, självklart, men dom är få och jag har inte haft turen att träffa en sån än. Enhver tjej och kvinna vill ha en nära person bredvid henne, en man. Bara vad ska man göra om han inte uppmärksammar dig? Och vilken typ av val bör detta vara? Jag måste säga att kvinnors behov förändras med åldern. I min ungdom vill jag se mer romantik, och i vuxen ålder behöver jag stabilitet och tillförlitlighet. 🤐 Hur man pratar med en kille (du vet inte) Även om den konservativa världsbild som fortfarande råder säger att mannen måste närma sig kvinnan, bör du våga bita i kulan. Flickakraft! Om du gillar en kille bör du vara redo att prata med honom också. Det är snabbare på det sättet. Och om du väntar tappar du. Sluta vänta ... Det här är en annan anledning att du kanske vill veta hur man ska vara vänner med en kille utan att bli för intim. Även om du kan lockas till honom och han kanske känner detsamma kan det finnas en mycket stor anledning att det aldrig skulle fungera. Det beror på att en man aldrig uppskattar det sanna värdet av en sak om han får det väldigt lätt. Ditt kroppsspråk ska vara sådant att du håller honom intresserad av dig. Chatta med sina vänner och imponera på dem. Prata med sina vänner och var varm och vänlig med dem. Fråga om honom med sina vänner men bara tillfälligt. -Gärna smart, tycker om en kille som kan lära mig något. Det ska ju vara från båda sidorna givetvis man ska kunna balansera det hela mellan varandra.-Killen ska ha ett liv. Vill inte ha en klängapa som inte klarar sig utan mig 24/7 han måste vara lite självständig och visa att han kan stå på egna ben.

LSD 225ug Rus Rapport

2020.08.31 23:01 wiirpy LSD 225ug Rus Rapport

Dosering: en och en halv lapp på 150ug, totaldos ungefär 225 någonting. Tog den större delen av halvan som jag klippte. Ingen röka.
Droppade vid 18:45 ungefär och satte igång en timer så hade att jag kunde hålla koll på tiden. Åkte och köpte pizza direkt efteråt och åt upp halva så man ändå är förberedd på en lång kväll framför sig. Tar sedan bussen som gick 19:34 in till stan för att möta upp en kompis.
På Vägen till bussen känner jag mig mest mer euforisk, ett gladare humör helt enkelt.
Musiken i hörlurarna kändes mer ljuvlig också. Lyssnade på lite Peep, GBC, Tracy osv. Musik som jag själv diggar oerhört mycket.
Under bussresans gång som varade ungefär 45 min går humöret upp vagt, får även en liten del closed eye visuals på senare delar av resan men lite svårt att fokusera sig helt angående omgivningen.
Dock de mest speciella under resan var när jag blundade och bussen stannade till vid hållplatser så kändes det som att man sköts framåt i sitt medvetna, lite som att man nästan hamnade i sätet framför även fast man var kvar i sin plats. Märklig känsla men en skön sådan.
Slutligen anländer jag till stan, musiken är nu betydligt mycket mer ljuvligare än normalt.
Förutom musiken å euforin känner jag mig fortfarande rätt normal. Kommer ej ihåg om lampor å dylikt hade blivit intensivare då de fortfarande var relativt ljust ute.
Passerat ungefär två timmar sedan droppet.
På Vägen till att träffa min vän så stannar jag upp och snackar lite med ett par bekanta som satt på en uteservering. Stod och snacka en liten stund 10 minuter ungefär eller något? Svårt att avgöra på LSD samt att jag inte kommer ihåg.
Märker tydligt dock hur ljus ifrån restaurangen är lite mer intensivt än vanligt.
Medans vi pratar känner jag även hur jag har lite svårare än normalt formulera mig och att jag hamnar lite vagt i thought loops så de är svårare att få fram sin poäng med de man försöker säga. De checkar även in mina ögon och konstaterar att de är stora som tefat vilket var lite roligt.
Går vidare på min promenad och möter upp min vän. De mesta flyter på bra just nu, har ena ena örat i hörluren med musik medans vi tar och promenader vidare till Ica Maxi. Känner att jag är svagt påväg uppåt. Promenaden känns oerhört lång och som att vi gick väldigt snabbt även fast i verkligenheten så kanske vi gick i normal takt?
Känns oerhört att ens tidsuppfattning har blitt helt skevt men man är ju euforisk så de är trevligt som fan ändå, kollar på timern på telefonen och skrattar till. Alltid lika kul och inse hur långsamt tiden egentligen går.
Under promenaden till Maxi märker jag även lätt hur växter, dvs allting som är grönt blir lite mer blurrigt. Blir liksom svårare att urskilja dess former, exempelvis smälte bladen på träd ihop mer än vanligt. Märkte tydligt på ett träd där solljuset trängde sig igenom hur löven förändrar sin färg vagt på de platser där ljuset träffar som mest.
Medans min kompis beställde käk åt sig själv på BK vid Maxi bestämde jag mig själv för att kila in på Maxi å köpa lite godsaker såsom snus och choklad. De vart en liten ansträngande upplevelse då jag inte kände mig direkt normal där inne, omgivningen vart lite påfrestande men underlättade nog oerhört med noise cancelling headphones och bra musik.
Lyckades ändå hålla en kort konversation med kassören och få tag i det jag ville ha.
Roligaste var den lappen man måste hämta ut snuset som var helt suddig för mig så gick inte riktigt att läsa vad de stod på den, texten smälte ihop i ett blur.
Efteråt så begav vi oss mot en gemensam väns lägenhet för att softa, då kändes det som att trippen tog ett steg upp. Blurret kring växter intensifierades samt att de fick mer rörelse. Blev som att de blåste ute även fast de inte gjorde de. Som att de var en svag vind som rörde vid dem. Inte som att de andades vilket kan hända.
När vi väl anlände hos vår vän, så märktes de tydligt att jag var påväg uppåt då de skiftade väldigt mycket mellan mina vänners ansikten. Ibland var dem blurriga med svagt blått/rött ljus runt omkring medans ibland när man kollade bort så försvann det .
Vi satt och chillade ett tag, jag kände mig lugn, euforisk och i rö. Kollade lite musikvideos på tv vilket var soft, ljuset ifrån tvn kändes mycket vackrare än normalt.
Vet inte hur länge vi softa men efter ett tag gick vi ute för de ville röka på lite, vi stod å chilla vi ett tågspår vilket var riktigt trevligt, Ganska mörkt ute så gatulamporna var något helt annat för min del. Mycket mer intensiva när man kollade rätt på dem.
Kändes definitivt som att jag fick en annan uppfattning av ljud (inte när folk pratade), vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men ljud kändes mer lugna och givande?
Kommer inte hur lång tid som hade passerat nu men de låg ungefär på 4-5 timmar efter att jag hade droppat som jag hade droppat som vi begav oss mot lägenheten igen.
När vi väl kom tillbaka till lägenhetsbyggnaden märkte jag hur hela den andades (tre våningar). Inga mönster eller dylikt dök upp på den men liksom såg hur väggarna andades ut och in, väldigt spännande eftersom de kändes verkligen som man var påväg mot peaken då.
Påväg upp till lägenhet i trappuppgången kändes den mycket mindre, kändes som att utrymmet hade krympt lite på ett märkligt sätt. Lite som att man var klaustrofobisk men inte så att jag fick någon ångest eller stress utöver det. De var lite roande bara, lite kul sådär.
Kände även att de var lite mer ansträngande och svårare att gå uppför trapporna, kändes lustigt att förflytta sig uppåt.
Kände mig lite liknande på vägen ner när vi var på väg ut.
Väl tillbaka i lägenhet så satt vi mest å prata ett tag medans vi kollade på musikvideos, ingen direkt märkbar skillnad ännu på visuals och liknande.
Eftersom såpass lång tid hade gått bestämde jag mig att de var dags i gå in i min egna värld, satte på mig hörlurna la, mig bekvämt i soffan och lutade mig tillbaks.
Satte på Tool och stängde mina ögon. Tror de hade gått ungefär 5-6 timmar nu efter drop.
Direkt så kom de intensiva visiuals som steppades upp isamband med musiken.
Mina visiuals jämfört med tidigae känns ganska speedade, de liksom kommer och går lika snabbt. Mycket som händer samtidigt, stannar liksom inte upp i samma mönster och liknande utan rör sig nytt hela tiden. Något passerar in och drar ut lika snabbt, känner att de är mycket trevligt så sätt.
Allt är givetvis nästan helt i RGB, mycket varierande mönster å former samt mellan 2D och 3D. Exempel på 2D jag upplever som jag får ofta är att de är helsvart med massa prickar i ett rutmönster som kommer emot mig i olika färger medans 3D vis så är de tunnlar som är gjorda av ringar i RGB. Känns lite som rainbow road från Super Mario Kart. Ibland passerar man in typ i tunnlarna eller mörka hål och ser var dem leder, så oerhört varierande egentligen. Nästan lite kaos-artat.
Kommer inte ihåg vilken låt jag lyssnade på av Tool men kände direkt när peaken kom. Började smått att flytta mig utanför min kropp, var som att man blev ett med sin hjärna om man långsamt flög utanför sin kropp. Helt sjuk och intensiv känsla. Man blir ju lite rädd för de är så intensivt men jag bröstade det. Tog det lugnt och lät mig själv flyta ut från det overkliga.
Det var en helt underbart sjuk upplevelse, det började med att jag långsamt vreds utifrån mitt huvud tills jag vändes tillbaka och var framför mig själv och kollade tillbaka. Såg mig själv sitta där i soffan.
Sedan åkte jag snabbt upp från mig själv, som att man nästan teleporterades upp i kosmos, väldigt intensivt. Tufft att hänga med men kändes helt euforiskt.
Jag hamnade ute i rymden där jag kollade ner på jorden som hade ett vackert vitt sken runtomkring sig, såg alla de olika kontinetner och moln överdem, helt surreal upplevelse. Dels så kände jag mig som någon kosmisk kraft som bara existerade där ute i det vilda men även som att jag var i ett rymdskepp, det skiftade emallanåt.
Resan var alldelles underbar, följde med ett par utomjordiska varelser som liknande stingrockor i rödfärg som levde sina liv, såg hur dem flöt omkring där ute. Kändes som en scenen I hitta Nemo när sköldpaddorna flyttar på sig fast med utomjordingar och i rymden.
Såg hur dem attackarde planeter bland annat.
Utöver det fick jag bevittna massvis av olika stjärnor, planenter och ibland kom de in mönster å dylikt som är svåra att beskriva. Fick även se planeter och stjärnor som exploderade.
Man kände sig oerhört obetydliga i det hela, kände mig helt förminskad som att jag bara var en liten klick vatten i ett hav. De vart verkligen som att man tog del av något som är större än sig själv.
Vet inte hur lång tid de gick men det itensifierades vid en punkt och det blev för mycket för min del så var tvungen att reality checka mig själv. Hoppade ut i verkligheten ett tag och kände mig helt bortkopplad från den. Pratade lite med mina vänner innan jag begav mig in igen.
Det var fortfarande väldigt intensivt men hade definitivt lugnat ner sig, switchade musiken till min lista med peep, tracy GBC osv för att switcha upp trippandet lite. De förändrade defintivt visuals på ett sätt då låtarna är mycket kortare så visuals ändrades mycket mer när låtarna byttes. Hamnade emallanåt i rymden igen men det gick väldigt mycket upp och ner jämfört när jag lyssnade på Tool.
Helvete om jag inte hamnade i kosmos igen, stötte på utomjordiska krafter som kändes gudomliga och heliga dessutom. Det var helt euforiskt och spännande. Aldrig känt något sådant här tidigare, väldigt givande tycker jag nu i efterhand men det kommer jag till.
Träffade en guldig gudomlighet som jag mycket väl kommer ihåg, den var helt av lysande guld med ett vit-gul aktigt ljus runtomkring den. En nära beskrivning hade varit att dens mittpunkt / ansikte var som ett vitljus där de guldiga tenktalerna rörde sig ifrån medans dem slöt sig om min syn. Tentaklterna var väldigt snarlika dem ifrån SCP-001’s memetic kill agent fast guldiga då. Jag hade ett kort samtal med den där jag frågade hur den mådde från vad jag minns innan jag flög vidare genom kosmos och kollade på planeter osv igen. Kändes oerhört speciellt att få äran att få en sådan upplevelse.
Utöver detta så finns det inte så mycket mer att säga, resterande tid av trippen var ganska normal LSD trip med open och closed eye visiuals. Mina kosmos äventyr slutade ungefär efter detta och då kände man att peaken gick över. Kände dock inte att alla mina effekter avtogs även senare när de hade gått liksom 10-11 timmar. Var fortfarande väldigt högt uppe då vilket var trevligt.
Satt mycket när jag väl hade kommit hem och skrev av mig på discord och refkleterade. Riktigt kul att tänka efter och kommunicera med folk på den nivån man befann sig på. Enda negativa är väl egentligen att de blir svårare på sätt och vis då man blir lite förvirrad och hamnar i thought loops men man lyckads endå ta sig ur dem.
Känt mig ganska normal dagarna efteråt nu förutom de att första två dagarna var jag väldigt bortkopplad fråm verkligheten kändes det som. Har bara kännts som att jag har existerat liksom, gått till jobbet och så vidare. Inga speciella känslor direkt.
I skrivande stund känner jag mig nästan helt normal vilket är ganska skönt, det jag finner de fina med LSD att man inte blir fuckad så jävla länge som på exempelvis Ecstasy där jag blev rakt av helt deprimerad i två veckor och mådde så dåligt som aldrig förr.
Vill även nämna de att jag känner att mitt ego är krossat vilket jag är helt okej med. Känns endå som man fått nyvunnen respeket för mycket att man har fått en ny synvinkel på livet, att man kan se de på ett annat sätt än förut vilket känns positivt för min del.
Känner mig helt klart nöjd med min tripp, skulle säga att den blev en 9/10.
Hade egentligen nog velat njuta av den lite mer inuti i mitt huvud men de var riktigt trevligt att vara såpass aktiv också.
Ställ gärna frågor!
submitted by wiirpy to droger [link] [comments]


2020.08.04 22:52 poliwhirligigsaw Jag tror jag är rasist..

..och jag vill verkligen inte vara det. Men det kan inte hjälpas ibland.
Vart jag än går är det samma sak: invandrarkillar som står och stirrar ner en, röker och spottar och skriker på varandra och andra. Det blir så tröttsamt så fort och oavsett var man är i Sverige känns det som samma problem består. Jag förstår att folk här kanske är trötta på att läsa skit som detta och jag förstår även att det kan ha en tendens att bli lite av en echo chamber då jag tolkat det under åren att denna sub generellt är ganska lagd åt höger men jag måste ventilera någonstans. Jag kom inte på något bättre ställe.
Mina vänner är inte mycket till hjälp på den fronten. Hälften har "gett upp hoppet" och andra hälften skulle bli upprörda om de hörde vad jag faktiskt hade att säga. Men det känns så.. hjälplöst. Så frustrerande. I Sverige blir såna som jag skyllda på för att man tycker något är dåligt med läget. Det är killar i min ålder som blir påhoppade, som blir rånade, det är tjejer i min ålder som blir trakasserade. Alla vet det, men ingen säger något. Flera jag känner som är extremt vänster har upplevt samma sak (såklart) men det är som de blundar för det. "Ortenkillar" säger de, eller i vissa fall bara "killar". Det är killars problem att det är som det är och sen är *jag* naiv för jag inte tycker att så är fallet.
Jag är trött på att behöva passa mig vem jag tittar på ute på stan, på pendeln, på tuben. Jag är trött på att jag blir satt i samma grupp som ortentuggare från Husby bara för jag är kille. Jag är trött på att höra och läsa om skjutningar, våldtäkter, gängbråk, personrån och misshandel för att sedan blunda för problem, för det är väl det man gör bäst som svensk? Man är naiv.

Jag har under sommaren rest runt till vissa orter i Sverige där jag spenderat tid som liten som alla varit trevliga, mindre samhällen än det jag ävar van vid men har samtidigt kunnat finna det fina i att bo i en mindre stad/by. Jag kan fortfarande förstå det men måste erkänna att jag även var lite nyfiken på hur det såg ut angående det som resten av inlägget handlat om då jag alltid antagit att det mest varit ett storstadsproblem. Men nej, i stort sett överallt har jag sett samma grej. Samma personer som står och tuggar, röker, stirrar och skriker. Jag tror ni alla vet vad för sorts människor jag menar.
Med det sagt så vill jag egentligen låta det gå osagt men känner att förtydligande är nödvändigt i vilket fall: självklart är jag medveten att det inte är ett rasproblem. Den som värderar en hudfärg eller etnicitet lägre än andra är inget annat än korkad, men det är inte heller det jag försöker säga. Invandrare finns överallt i världen och det är inte något dåligt i sig, men så som Sverige har skött det de senaste 20-30 åren måste vara nära till det absolut sämsta sättet för ett land som vårt. Jag hade velat vara en socialdemokrat som satte landet och folkets bästa i åtanke men jag känner inte att jag kan det. Jag känner att det är naivt och korkat att i denna stund tycka att saker ser bra ut, och att inte kunna se orsaken.
Trots det vet jag bara inte vad man ska göra åt saken. Jag känner mig frustrerad och bitter över det. Visst, jag kan leva mitt liv och det kommer jag göra, men jag vågar lova att jag hade vart bra mycket gladare om jag slapp oroa mig för att få ögonkontakt med fel person, eller bli knivhuggen om jag står upp för mig själv när jag för 50:e gången blir kallad för "fuckin suedi". Och jag vet att det finns fler som känner som jag.
Jag vill verkligen inte vara rasist. Alla människor är i grund och botten lika mycket värda och jag vill inte döma någon p.g.a hur de ser ut. Men ibland kan det inte hjälpas.
Tack för mig
submitted by poliwhirligigsaw to sweden [link] [comments]


2019.04.09 14:55 jagrearutminatofflor [seriöst] Uppdatering om min systers förföljare.

Jag skriver detta från min mobil så jag har inte riktigt listat ut hur jag kopierar in min föregående post i texten men det är bara att se min historik så kan man följa därifrån.
I fredags ringde jag till 114 14 för att förklara situationen och be om råd på vad man kan göra.
Jag sade hur jag hade tänkt gå till väga och polisen tyckte att de var en bra lösning.
(I korta drag)
Jag frågade:
”Eftersom jag kan ana att denna unga man har någon form av bokstavskombination så tänkte jag att man ska hoppa över att tala med honom först, jag tänkte tala med föräldrarna och se vad de säger om situationen. ”
Polisen sade att det var en bra lösning och att om systern fortsätter känna obehag och rädsla så skulle hon anmäla det hela.
På eftermiddagen gick jag upp för att tala med föräldrarna och möjligtvis han själv om han befann sig i lägenheten. Jag startade en video och satte mobilen i bröstfickan på min skjorta. Mamman öppnade, mina fördomar kände att detta var en typisk rar och ömsint mor. Jag förklarade vem jag var och frågade om jag kunde komma in i hallen pga min dåliga hörsel inte fungerade så bra i kombination med trapphus. Jag steg på och sa ”jag hade velat ta upp ett ämne angående er son”. Hon kollade på mig som om denna meningen hade sagt förut och bad mig komma in i köket för att tala.
Jag talade om så noggrant som jag bara kunde om hur situationen låg till. Hon lät skärrad på rösten när hon sade att ”han trillade ner för tredje våningen när han var liten, han slog i huvudet, han är väldigt snäll men lite koko” hon frågade om min syster hade varit i kontakt med polisen, jag svarade inte än men om detta upprepas har jag sagt att hon ska ringa polisen omedelbart. Detta tog mamman väldigt seriöst. Hon sa att jag skulle komma tillbaks vid nio på kvällen för att prata både med henne och sonen samtidigt. Jag tackade för mig och gick hem.
Vid nio tiden knackade jag på dörren igen, videoinspelningen var startad på nytt och mamman öppnade. Hon sa att hade fastnat på tåget pga en olycka så han skulle kanske inte komma hem förens vid 11-tiden.
Hon bad mig komma in och förklara situationen för hennes väninna som var duktigare på svenska än vad hon själv var(östasiatiskt ursprung). Jag drog hela historien för mamman och väninnan, väninnan sade att jag skulle säga till min syster att om han kom närmre en gång till ska hon skrika STOPP, STANNA, JAG RINGER POLISEN!, eftersom sonen var väldigt rädd för polisen. Mamman sa att de båda skulle prata med honom när han kom hem och att jag vid snaraste tillfälle också skulle göra de, han hade tydligen nämt mig för henne innan.
Mamman sa: ” han har talat om dig, han gillar dig, han kommer lyssna på dig, tala med honom och klappa honom på armen när du talar med honom, tänk på att han är koko, han är ett barn i hjärnan.”
I runda slängar tackade jag för mig i den stunden och gick hem.
Dagen därpå när jag kom hem från arbetet så hör jag någon som ropar från balkongen, det är sonen, han frågar hur jag mår, jag sa ”bra tack, har du talat med din mor än?” Det hade han och han frågar om han kunde komma ner till mig så vi kunde prata. Jag ville inte ta detta samtal på gatan så jag frågar om vi inte kan gå upp till mig. Jag ville egentligen inte ta detta samtal alls pga mina öron inte var så bra, dom behövde egentligen vila.(jag har skadat mina öron i en olycka)
Väl hemma så förklarar jag allt som min syster har sagt till mig. Han nekade till allt. Jag visade en bild på min syster. Han sa att han aldrig hade sett henne förut. Jag fick snabbt tänka om, jag frågade om han hade åkt tåget hem i för några dagar sedan? (Han bor enbart här annars om helgerna) han svarade att de hade han gjort. Jag frågade om han var framme runt 19:20, och om han hade haft sin vinröda kappa på sig. Det hade han. Jag frågade om han hade talat med en eller flera tjejer på de tåget.
Där tvekade han lite, och sade : Ja där var en tjej som sa något i stil med ”vad fan vill du” till och jag svarade ”dra pt helvete”.
Jag frågade om de inte hände något annat under den situationen, han svarade nej.
Även om inte detta var den förklaring som min syster gav mig så räckte det, han visste troligtvis om hur och vad han hade gjort men ville inte säga det.
Jag förklarade att jag inte vill att min syster ska känna sig otrygg här i stan. Han sa ”det vill ju inte jag heller, här springer så mycket otäckt folk”
Jag sa ” jag har sagt till henne om att detta händer igen så ska hon ringa polisen”
Han svarar ” dom känner mig, dom kommer inte göra något” (han hade tydligen gått i samma klass som en gemensam vän till oss två som är polis i grannstaden)
Där förstod jag att han inte förstår allvaret i situationen, jag kände att mima öron inte orkade mer för dagen, så jag bad honom vänligt lämna min lägenhet.
Jag påpekade även att detta samtal inte var menat med några som helst påhopp och att jag enbart ville att min syster skulle känna sig trygg när hon går ut på stan.
Han frågade om vi inte alla tre kunde samlas och prata igenom detta ” vi kan ju bli vänner allihop.” Avslutade han med innan han tackade för sig.
När jag hade stängt dörren och tänkt igenom situationen så kände jag att jag måste tala med honom igen.
Jag berättade allt för min syster igår och hon sa att hon verkligen inte ville tala med honom mer. Jag sa att hon verkligen inte ska göra det då och att jag ska säga det till honom. Även om denna kille är social av sig och vill vara kompis med alla som han ser så måste han acceptera att folk inte vill tala med honom.
Så detta så långt jag har kommit i ärendet om min systers förföljare. Han är inte i stan vanligtvis om vardagarna så jag får se till helgen om jag få tag på honom då.
Jag ber om ursäkt för att denna text kan vara lite rörig och jag kan ha missat några detaljer.
Har ni några tips, råd eller frågor för vad som komma skall i situationen?
submitted by jagrearutminatofflor to sweden [link] [comments]


2018.09.05 01:48 zpawn Jag ska ta självmord om en stund.

Nu är man uppe i ett träd med ett rep runt nacken som är knyten på en jävligt tjock gren och är redo att äntligen försvinna, fyfan vad skönt det kommer att bli. Inget mer tjat av alla i familjen som säger ''Hitta någon skola!'' INGEN skoljävel interessar mig, jag gillar att sitta vid datorn och spela, men det betyder inte att jag vill gå på nåt dator program. Jag är 18 år, fyllde i Juli, men jag är ju mer som en 14 åring fortfarande. Inget körkort, är för rädd att gå och ta ett, en kompis sa att man skulle sitta i 3 timmar och lyssna på nån kille prata om en massa skit, aldrig att jag gör det runt allt folk som är där och att jag är på gränsen till att få en panik/ångest attack varje gång jag är instängd i något rum med en massa personer jag inte känner.
Jag gick bygg och anläggning ett tag, från Augusti till Maj eller något sånt, i 2016 tills 2017, men jag var så dum i huvudet att jag hoppade av bara för att jag inte tyckte om det, ingen tycker väll om sitt jobb? Det är vad folk säger till mig iallafall, jag skulle stannat kvar där även fast jag sög på det och att jag inte hade några vänner och att jag hatade allt där utom att hammra. Jag berättade det för en av mina lärare men då sa han bara ''Äsch, det är bara 3 år ändå, vill du vara en man kan du väll klara av 3 år grabben?'' uppenbarligen är jag ingen man, jag är en liten pojke som aldrig kommer växa upp. Nu vill jag inte vara den killen i klassen som är dum i huvudet och börjar gymnasium 2 år efter alla andra, plus att som jag sa så är jag inte interesserad av ett skit. Så nu kan man ju inte hitta nåt jobb, jag har haft 3 stycken. Det första jag fick var ett sommarjobb, jag hjälpte till vaktmästarn i det lokala högstadiet med att fixa till i skolan med bord och sånt innan skolan började, och att han var en liten Jack-of-all-trades och hjälpte till med ärender lite överallt där jag bor, åke till ett dagis och fixade till nån typ av stol och bord som satt i en vägg och sånt. Kom försent en dag för jag trodde att han sa att han skulle hämta mig där jag bodde men jag hörde fel, och då fick jag en jävla massa skäll om hur dum i huvudet jag är som lyssnar på musik när jag jobbar och att han tycker att jag inte hjälper till, jag är bara ivägen. Men jag fick betalt typ 3000 på det och det var väll bra. Den andra var på en sopstation, fick inte betalt, var där 8 timmar varje dag, och jag gjorde ingenting och jag skojar inte, jag gjorde INGENTING, jag och min 'chef' satt inne i deras lilla vilorum och bara satt där, så det var som tortyr att vara där varje dag av veckan så jag hoppade av efter 3 veckor.
Senaste jobbet jag hade var på Willys där jag hjälpte till att lägga upp varor och sånt, fick inte betalt igen, jobbade 3 månader där, alla vardagar 10-15. Det var rätt lugnt där också tills jag fick skäll igen, jag vela ha på musik, (jag har tinnius och jag har musik på 99% av tiden, 2017 hade jag lyssnat på 429,671 minuter musik, vilket är 298 dagar), men då kom en av dom jag jobbade med och sa till mig ''Ta av dig lurarna för i helvete, är du dum i huvudet? Ingen musik medans du jobbar, och jag såg att du hade ställt myggsprayflaskan på fel ställe, fråga mig eller någon annan nästa gång, du behöver inte vara så jävla blyg snorunge.'' Sen hörde jag han viska ''Jävla idiot'' lite senare, då fick jag en panik/ångest attack inne på toalett lite senare och sen sket jag i att jobba i några dagar, sen så slutade jag.
Nu så får jag öppna mitt sparkonto som min mamma och pappa har fixat åt mig och har fyllt på i en massa år, det är runt 100k inne i det kontot, någon vanlig person skulle köpt kanske en bil, fixat en lägenhet, fixat körkort. Men vad ska dumma zpawn göra? Tatuera sig! Vilken dum millenial va? Fast det blir ju nog inte någon tatuering eftersom jag kommer nog dö om ett par timmar.
Jag är en parasit, lever på min mammas pengar, 18 år och frågar fortfarande ''Mamma kan vi köpa ett nytt spel'' som om jag är 12.
Tror inte en ända tjej har gillat mig, har aldrig fått en komplimang av en iaf. Kanske när jag var 11/12 och jag pratade med tjejer som en vanlig person, efter jag började 7:an så började med en massa personer jag inte kände och alla tjejer vart helt sjukt snygga från vad jag var van med, alla mina gammla kompisar började i en annan klass som jag såklart inte fick byta till, hela sjuan var jag helt tyst, ''The quiet kid'' på en extrem jävla nivå, tror att jag sa max 200 ord i hela sjuan, överdriver inte heller. Sen så kommer jag ihåg en av tjejerna jag gillade drog ur min musik medans jag lyssnade på ''Hit em up'' av Tupac, efter det så tog dom svarta killarna ut på bakom skolan och slog ner mig för att 'Vita ska inte lyssna på våran musik'.
Det finns 1 sak som alltid har varit med mig i alla mina år och gett mig glädje, och det är Real Madrid. För er som inte vet så är det en spansk fotbollsklub som jag har älskat i 12 år nu. Ni som säger att jag inte kan heja på dom för att jag är svensk kan dra åt helvetet, jag älskar denna klubb med hela mitt hjärta, varje gång jag kollar på dom så är det bara glädje.
Allt jag gillar ska något alltid attackera, Jag älskar God of War har gjort det sen det första spelet kom ut, mina kompisar säger att jag är barnslig som gillar nåt sånt 'skit'. Jag gillar SuicideboyS och XXXTentacion, men för det så är jag enligt folk ''En idiot som gillar någon som slog sin tjej och 2 gubbar som låtsas vara ledsna för att bli kända''
Jag vet inte hur man gör saker generellt, jag vill vara 'Handy' som alla mina kompisar är. Sätt in 10 personer på ett rum och säg åt dom att göra en speciell sak, 9 personer kommer göra den saken inom 2 minuter, jag kommer först stå där och leka som om jag vet vad jag gör, efter en stund kommer jag bygga upp modet för att fråga efter hjälp och då blir jag skrattad på för att jag inte vet hur man gör saker, jag är så jävla dum i huvudet att det är otroligt.
Jag gillar inget längre, gillar jag något så blir alla arga på mig för att jag gillar det. Jag vill ha nästa FIFA, jag gillar att spela det när det har kommit ut så man kan kämpa att få ett bra lag. Något sånt borde jag göra i verkligenheten med jobb och så, men min hjärna är så jävla dålig att jag inte klarar av det för nån anledning.
Den ända anledningen jag har att vara kvar är att jag vill veta hur Game of Thrones och Infinity War slutar, jag vet, barnsligt och dumt va? Jag har aldrig varit så investerad i något som jag är i Game of Thrones, varje gång jag kollar så dunkar hjärtat ut ur brösten för hur hypad jag är för varje avsnitt.
Jag kan inte sova, jag kan inte sova, jag kan inte sova. Det är vad jag tänker varje natt efter jag har äntligen vänt på mitt dygn igen. Men så blir det att jag blir uppe till 05.00 för att jag är rädd av att få mer mardrömmar som jag har dom flesta gångerna jag sover. Jag har sett en doktor om det och han vela inte ge mig insomningspiller för att det kan bli värre då sa han.
Jag gillade politik, jag gillade att disskutera med folk, men det gav jag upp med runt 2016 när det var val i USA och en massa människor började kalla mig 'Vit cis man' som om det är något dåligt med det och för att jag gillar SD så är man ju en rasist och en massa andra hemska saker, så politik har jag gett upp på, jag får ju enligt folk där jag bor och facebook/twitter inte prata för jag har privilegium för att jag är vit och man.
Jag önskar att jag kunde åka tillbaka till Julafton 2016 när jag satt och spelade ARK med mina bästa vänner, ett nytt stort spel med en massa grejer att hitta på och upptäcka, varje dag var jag jätte taggad på att vakna upp och spela med mina vänner och ha roligt med att upptäcka hur man gör saker.
submitted by zpawn to sweden [link] [comments]


2017.08.11 23:37 EnsamEJEnsam Skrev denna text om ensamhet i mitten av sommaren:

Hade en lite tuffare tid och skrev ner mina tankar i ett Word-dokument tidigare i somras. Läste det nyss igen och tyckte fortfarande att det jag skrev var viktigt. Ensamhet är en mycket allvarlig trend i Sverige som det pratas väldigt lite om. Följande text är något jag skrev för en månad sedan under ett svep och dessutom i affekt. Jag har dock valt att inte ändra på något, vilket gör att vissa hopp är lite konstiga samt att slutet kanske kan verka lite plötsligt. Ber även om ursäkt för eventuella stavfel och dylikt.
Hej Sweddit, Sverige är världens ensammaste land. Vi har högst andel ensamboende i världen. Men vi lever i ett paradis med hög välfärdsstandard och och trots allt, en tämligen stabil statsapparat (om man jämför med andra länder).
I sommar har jag testat på hur det är att leva ensam, ordentligt ensam. Jag är en 22 år gammal kille som likt många andra hade mina vänner i grundskolan, gymnasiet och även några år efter gymnasiet. Jag lekte tillsammans med Adam i sandlådan. Tillsammans med Robin upptäckte jag banorna i Turok 2 på hans Nintendo 64. Jag tränade upp mina färdigheter i Super Smash Bros på mitt Gamecube för att bli bättre än Daniel, för att klå honom. Jag började lyssna på mina favoritband tillsammans med Olof och Stina. Tog mig en vända i "emo"-stilen för att återvända och bli "normal". Jag kämpade med hemläxorna från gymnasiet tillsammans med Gustav, och delade framtidsdrömmar med Alexander.
Idag pratar jag kanske med en av er, ibland om det finns tid hos båda parterna. Vi byter några korta ord och önskar lycka till i framtiden. Många av er har säkert glömt bort mig och gått vidare i era liv. Kanske gör ni likt mig och slänger tillbaka en blick till dåtiden och undrar var gemene person sysslar med idag. För vissa av er hade vi god kontakt med varandra till för bara något år sedan. Idag talar vi inte alls, för vi har gått vidare med våra liv.
I sommar valde jag att resa till min hemort från min studieort, och bäst av allt, så skulle jag inte bo med mamma eller pappa, för jag hade hittat alternativt boende så att jag kunde hänga med polarna när jag ville. Det skulle bli en fri sommar där jag kunde göra vad jag ville. För alla som har flyttat ut vet att det kan bli lite knasigt att flytta in hos föräldrarna igen. Det skulle bli somrarnas sommar. Men med åren hade kontakten med gamla bara svalnat mer och mer. Dom gamla vännerna, de riktigt goda vännerna, hade skaffat sig sambo eller totalt bytt riktning i vad de sysslade med på fritiden. Min gamle bästis tog ibland ett par dagar på sig att svara mig på messenger. Jag märkte snabbt av att detta året hade blivit avsevärt mycket sämre än förra året. Jag hade alltid åkt till min hemort för att träffa gamla vänner från gymnasietiden under sommaren och det hade aldrig varit något problem att få ihop något. Men nu skulle allt bokas en hel vecka innan, och skulle man hitta på något spontant bara för kvällen var de alltid "upptagna". Jag märkte att vår relation höll på att halka ur händerna på oss så jag valde att arbeta riktigt hårt för att återuppbygga den. Jag valde att ta ett "jag har tyvärr inte tid" som inte något personligt och la i högväxeln för att fråga vännerna om de ville hitta på något skoj någon dag. Jag har kanske 4-5 gamla vänner som jag känner att jag fortfarande hade lagom bra kontakt med i hemtrakterna. Jag har nu träffat en av dem, en gång. En kväll på en restaurang för en gemensam middag för att sedan gå hem utan den andra. Jag hade inte varit förvånad att våra relationer skulle bli lite värre när vi bodde så långt ifrån varandra och inte träffades så ofta.
Jag var beredd på att kompromissa och inse att vi alla hade blivit lite mer olika varandra. Men att det skulle vara så jävla svårt att släppas in i en annans liv, ens en gammal riktigt nära vän som man delat flera år med, det trodde jag inte. Det har i princip blivit omöjligt att ha ett avslappnat umgänge utan det blir istället ett "Jaha, så vad sysslar du med på fritiden då...? - Jaha, så du studerar där. Hur är det? Är det intressant? När är du färdig?"
Kanske är jag naiv. Kanske har jag bara någon slags inre livskris. Kanske borde jag bara släppa taget om det förflutna och gå vidare med mitt liv. För jag hatar det här. I en månad har jag bara kommit hem från sommarjobbet och sedan gjort absolut ingenting. När jag kommer hem gör jag återigen ett halvhjärtat försök att kontakta en av mina gamla vänner men han ska tydligen åka iväg någon annanstans. Kul för honom tänker jag :)...
Det har alltid varit jag som kontaktat de andra för att försöka hitta på något. Jag har valt att inte vara så svensk och tolka deras tystnad som att de inte ville umgås med mig, utan att de faktiskt har en hel del på gång. Det kan säkert stämma, men kanske har jag varit naiv. Alla har vi i alla fall lite tid, det har vi. Jag tänkte att om jag bara gör allt grovarbete så kanske de kommer nappa. Tyvärr.
De senaste dagarna har jag börjat må riktigt dåligt över ensamheten. Jag saknar någon att ha spontandiskussioner med. Någon att bara vara med. Behöver inte ens göra något speciellt, vill bara finnas tillsammans. De tre senaste dagarna har varit riktigt tuffa, känns som att jag har hamnat i någon slags svacka. Sommarjobbet har börjat med längre dagar som tär på mig. Och hem kommer jag till en tom lägenhet, ett kök, ett skrivbord med en dator, och en säng. Inte ens en förälder att småprata med (närmaste förälder bor 1h ifrån mig). Det slog mig häromdagen att jag var ensam. Trots åtskilliga försök att skapa mig ett umgänge hade jag misslyckats. Jag hade egentligen ingen vän här. Och insikten att det här kan komma att fortsätta hela sommaren gjorde mig närmast deprimerad.
På vägen hem från sommarjobbet idag tänkte jag på ensamhet, och på hur stort av ett problem det är i Sverige. Jag tänkte på hur vilsna många av oss är, och konstaterade att vi faktiskt är flockdjur. Ändå förväntas vi kunna klara oss själva och inte vara beroende av andra. Vi förväntas ha hälsosamma vänskaper, men bjuder sällan in främlingar i våra liv. Jag kom egentligen inte fram till så mycket, satt mest bara och grubblade. Och som att någon hade läst mina tankar föreslog min dagliga runda på SVT Play Dox dokumentär "The Swedish theory of love". Jag hade egentligen redan sett den, men såg den en gång till under nytt ljus för jag visste att den handlade om ensamhet. Och efter att jag sett den är jag övertygad. Det svenska individsamhället har gått för långt. Hela 50% (!) av Sveriges hushåll är enmannahushåll. Allt handlar om att förgylla sitt egna. Inte vara beroende av någon annan. Att klara sig själv och att få bestämma över sig själv. Digitaliserigen har bara påskyndat individualiseringen då vi numera kan välja vilka vi omges av. Vi kan lätt ignorera eller blockera folk som direkt tilltalar oss. Detta kan också vara en av anledningarna till den ökade polariseringen i Sverige.
Förr tvingades man bemöta dessa människor verbalt, fysiskt på plats. Idag kan de enkelt sållas bort, och oliktänkande möter ytterst liten tolerans. Detta gäller både av Sveriges politiska spektrum. Vi saknar numera en större gemensam nämnare på samhällsnivå. Vi kan fortsätta vara stolta över vårt jävla fika. Men kanske behöver vi acceptera våra olikheter för att komma varandra närmare? Det känns som att det finns en föreställning att man likt tinder väntar in det där perfekta momentet där en person med exakt rätta hobbies och egenskaper kommer in i ens liv. Då, just då kanske man kan öppna sig och släppa in någon i sitt liv. Annars håller man sitt för sig själv.
Tur som har jag återvänt till det bättre. Men det fick mig att inse hur jävligt det kan vara för vissa personer som måste stå ut med detta året om. Skärpning Sverige! Vi måste verkligen börja tänka på detta mer. Vi måste börja ta upp diskussionen på något vis! Såhär kan vi inte fortsätta! Och för er som inte sett den, se "The Swedish theory of love". Det är en ögonöppnare!
submitted by EnsamEJEnsam to sweden [link] [comments]


2017.04.23 19:47 Torsten1999 En dag i Henrik Arnstads liv av Jens Ganman

EN DAG I HENRIKS LIV
06.00 Vaknar i trädkojan, hänger på mig pilbågen och kogret, klättrar ner för repstegen och släpper ut ett ekande jubelskri över nejden; ”SIC SEMPER TYRANNIS!”.
En flock fåglar lyfter och flyger bort. ……………………………..
06.01 Siktar flera potentiella fascister nere vid von Döbelns minnessten. Beskjuter dem med enastående träffsäkerhet, men upptäcker att det är några säckar med löv som en av parkarbetarna lämnat kvar... ……………………………..
06.10 Sänder ut dagens första tweet och njuter av hur alla rasister i Sverige stelnar till när de nås av den: "FRÅN RYMDEN SYNS INGA GRÄNSER”.

JUSTBLEWYOURMIND, #THINKINGOUTSIDETHEBOX

……………………………..
06.11 Dagens andra tweet: "TÄNKVÄRD DN-LEDARE AV WOLODARSKI”:
”Sverigedemokraterna ett anagram för "overtaking me readers” + ”regime overtakers and” +”overtaker’s mind agree”…
(Avslöjade. Igen.)
…………………………….
07.00 Sadlar på Rocinante och rider in i staden med lansen stadigt fastklämd under armen och kastrull på huvudet; rider fram majestätiskt på motorvägen medan jag lyssnar på ekonyheterna i telefonen.
Nyhetsuppläsaren låter upprörd:
”En galning färdas just nu mot körriktningen strax söder om Karlbergstunneln!!! Allmänheten varnas!”
”En...?” tänker jag triumferande. ”Jag ser flera hundra…” ……………………………..
08.00 Möte på Rosenbad med Stefan.
Stefan lyssnar hänfört när jag ritar upp fiendens senaste landvinningar på den upphängda Sverigekartan och markerar deras befästningar med svarta svastikor.
”Goa professorn…”, krusar han underdånigt, ”...aldrig hade ja välan kunnat ana att dä fanns SÅ möcke fascister där ute!”
Han snor sina grova arbetarhänder runt varandra och betraktar mig med orolig, skelande blick.
”Har du sett World War Z?” säger jag bistert och kikar ut genom den nerdragna persiennen.
”Näe!” säger Stefan och ser med ens mycket rädd ut.
……………………………..
09.00 Talar på Södertörns folkhögskola inför fullsatt aula:
”Allas lika värde är det enda rättesnöre ni behöver ha!” dånar jag med min sensuella men samtidigt maskulina och respektingivande Stentorsröst.
”ALLA är lika mycket värda – UTOM Sverigedemokratrena och deras väljare! Dessa två miljoner människor måste fördrivas ur Edens Lustgård! Dessa kan ni utan samvetskval halshugga och lemlästa! Deras vänner kan ni förfölja och förnedra! Deras barn kan ni kasta till vargarna! Deras huvuden kan ni använda som fotbollar och sparka nerför Kåkbrinken hela vägen ner till Centralbron! Sverigedemokratrena är ett hot långt större än Islamiska Staten och Ebola tillsammans! RING UT DET ONDA! RING IN DEN TUSENÅRA FÖRFÖLJELSENS TIDEVARV!!!”
Succé. ……………………………..
09.30 Kollar blocket. Kille i Kramfors säljer klassisk Batmobil-replika för 150 000 pix. Funderar på att slå till. Behövs bara några smärre modifieringar och sen… na-na-na-na-na-na-na-na… na-na-na-na-na-na-na-na... Aaaarnstad!
…………………………….
10.00 Brunch. Nedlägger kronhjort i Vitbergsparken (1 skott), flår djuret på sten bakom Sofia kyrka och grillar det över öppen eld.
……………………………..
10.10 Gör 250 sit-ups. Skuggboxas.
……………………………..
10.15 Tweetar ut påminnelse om Förintelsen och Hitler.
…………………………….
10.16 Tweetar ut hyllning till Hamas frihetskamp.

NEVERFORGET, #REMEMBERYASSERARAFAT

……………………………..
11.00 Blir intervjuad av Tro & Politik. De frågar hur jag kan vara så stark och modig och jag parafraserar Bamse:
”Den som är stark måste också vara paranoid.”
……………………………..
11.30 Crawlar 25 eleganta längder i stora bassängen på Eriksdalsbadet; ett magnifikt exemplar i vatten som på torra land. Kvinnor (såväl som män) stirrar imponerat/avundsjukt. Torkar mig omsorgsfullt framför några äldre damer som rodnar och tittar bort.
……………………………..
11.55 Praktikant () från Ekot ringer och frågar om jag anser att rasism är en ”svensk uppfinning”.
Svarar att det är det givetvis.
”Hur ser du då på rasismen mellan exempelvis kurder och turkar i förorten? Eller att 'Mein Kampf' fortfarande säljer bra i Mellanöstern?"
Lägger på.
Idiot.
……………………………..
12.00 Ironisk lunch på Sturehof med Ulf, Antjé, Malena, Mattias, Mark & Jonas, Schyffert, Oisin, Big Daddy Virtanen och Kjelle.
Schyffert har låtit trycka upp superironiska t-shirtar med texten ”JUDEN RAUS!”.
Vi skrattar gott åt hur detta kommer att ställa till det i huvudet på alla rassar och SvD-anställda.
Psyche!

JOINTHERESISTANCE, #GOODGUYSINC, #ISRAELSTOLETHEHOLYLAND

……………………………..
13.00 Talar i plenisalen, inbjuden av socialdemokratiska riksdagsgruppen.
SD hukar förskräckt när jag låter min isblå bannstråleblick svepa över bänkraderna (ni som sett ”Mars Attacks!” vet vad jag menar); lukten av bränt rasistkött fyller näsborrarna. Tänker på hur det påstås att Hitler ejakulerade i byxorna under såna här tal.
Kommer.
……………………………..
14.30 Föreläsning inför SSU på Bommersvik.
Talar salvelsefullt om Förintelsen. Berättar om koncentrationslägren. Många gråter öppet när jag berättar att det finns satiriker som skämtar om detta. Ungdomarna skakar på huvudet i äckel och avsmak.
”Satir borde förbjudas!” ropar en man som ser precis ut som Anders Lindberg, fast med solglasögon och lösskägg. ”Läs Lindberg i Aftonbladet! Han är bra! Briljant!"
Jag nickar allvarligt och visar noggrant hur man gjorde ”heil-”tecknet i Hitler-Tyskland. Jag lär studenterna att aldrig ALDRIG heila. Under några omständigheter.
Får bara göras av dem som är utbildade. Står kvar i den posen länge, länge för att låta allt sjunka in… dödstyst i föreläsningssalen… STARKT!!!!
…………………………….
15.30 Åker ut till Skarpnäck och bunkern för att fylla på förråd.
Lyssnar på "Bad Moon Rising” hela vägen dit. Har stigande känsla av att jag kommer att spela en viktig roll i den kommande showdownen mellan gott och ont.
Lite som Frodo.
Eller Luke Skylwalker.
……………………………..
15.31 Tweetar ut en påminnelse om Ölkällarkuppen, Kristallnacht och Institut für Sexualwissenschaft. Folk måste få veta!!!
………………………………
15.32 Hyllaretweetar Malenas grej om att inga palestinska flyktingbarn ska kränkas med påtvingade historiekunskaper i skolan.

RESPECTCULTURALDIFFERENCIES, #USA=GREATSATAN, #FALSEFLAG

………………………………
15.33 Staplar konserver med vita bönor där ute i bunkern + checkar luftfilter och smörjer knän och armbågar på min RealDoll ”Paula”.
Hon ler okynnigt.
(...måste komma ihåg att disciplinera henne innan jag rider in till stan igen).
Sorterar några gamla årgångar av Der Stürmer, bläddrar fascinerat i dem… tänker att det är bra att nån som jag äger dem istället för nån som skulle kunna ryckas med av de fantastiska teckningarna och den eleganta layouten… Philipp Rupprecht var verkligen skicklig med pennan… ond!!… men skicklig… och Streichmans ledare ÄR stringenta… vansinniga!!… men stringenta…
……………………………..
15.34 Näbbgädda från Studio 1 ringer och frågar varför jag inte fördömetweetar om socialdemokraternas och miljöpartiets drakoniska, nya asylpolitik. Lägger på.
Idiot.
……………………………..
15.35 Dan Eliasson ringer och frågar om jag kan invigningstala vid nästa veckas manifestation för "Rätt Tänk" på Sergels Torg.
Det blir öppen eld, grillning och så kan folk passa på att göra sig av med böcker och tidningar som spelat ut sin roll.
Strömstedt spelar akustiskt.

BÜCHERVERBRENNUNG, #KOD˚451

……………………………..
15.45 Bråk med Sakine Madon, Mona Walter, Zeliha Dagli och Alice Teodorescu på twitter; jag kallar dem för vad de är: vita, priviligierade CIS-kvinnor som fått allt om bakfoten; det påstådda ”kvinnoförtrycket” i förorten luktar Timbro-nazism lång väg.

CALLINGASPADEASPADE, #ONKELTOM, #LOVETHECOMMUNISTMANIFESTO

……………………………..
15.46 Oisin, Poohl och Lindberg sluter upp på min sida; lägger ut bilder på sig själva i hijab; jag känner hur tårar av rörelse bränner bakom ögonlocken.

NEVERFORGETROSAPARKS!!!!!!!!!!!!!!!!, #FREENELSONMANDELA!!!!!!!!!!!!!!!!,#BYTHEPOWEROFGRABTHAR’SHAMMER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

…………………………….
16.00 Scannar E-Bay.
Lägger bud på sex gamla SS-hjälmar, ett originaltryck av ”Die Führer und Die Jugend + två stora flaggor + en låda MP44 Sturmgewehr.
(såna klenoder får inte falla i orätta händer - bättre att nån som verkligen kan hantera ondskan äger dem!)
……………………………..
17.00 Umgås med min adept Muhammed i ”My Black Friend”-projektet.
Pilbågsskytte på Gärdet + kulglass.
Råder honom att byta namn - ”Muhammed” är ett typisk, trött stereotyp som används när rassar och mindre begåvade satiriker behöver en rasifierad kropp att göra narr av.
Föreslår nåt mer neutralt som Hank… Henk… Henry… nånting ditåt...
Nåt som är både maskulint och ödmjukt på en och samma gång.

MYBLACKFRIEND, #BLACKMASCOTS, #HEARTOFDARKNESS, #COLONELKURTZKEEPINGWATCH

…………………………….
18.00 Middag med Anders Danielsson.
Jag och Anders är rörande överens om att SD är det värsta som nånsin hänt; den får kommunismens illdåd i Sovjet, Kina, Kuba, Kongo, Albanian, Afghanistan, Vietnam, Laos, Kambodja, Nordkorea, Angola, Jugoslavien och Pajala att förblekna.
”Vad vi behöver i det här landet”, säger Danielsson och lutar sig fram med en tandpetare nonchalant instucken i mungipan, ”är en specialpolis som lyder direkt under mig… jag ska prata med Dan och fixa så att du får ett eget specialkommando – The Red Longbows… vad säger du om det?"
Kommer.
…………………………….
19.00 Föreläser om Förintelsen hos Tro & Solidaritet.
Jubelstämning.
Folk hyllar mig förbehållslöst; står upp i bänkarna och skriker:
"ROPEN SKALLA - GODHET ÅT ALLA!"
Bjerled delar ut tapperhetsmedalj efteråt och jag känner hur jag sväller av stolthet. Sväller och sväller tills jag närmar mig moralisk klimax...
Det är en ny tid nu.
Det känns i luften.
Eller som Björn Wiman skrev i DN i höstas när 400 000 miljöpartistiska väljare solidariskt öppnade sina hem för en flykting var och flykting-”krisen” därmed löstes i ett nafs:
”Jag skönjer konturerna av en ny folkrörelse.”
Indeed, Björn, indeed...
……………………………..
20.00 Föreläser för Expos personal.
Berättar om Förintelsen. De nickar - som jag upplever det - artigt, men sneglar hela tiden på sina klockor. Mona Sahlin den enda som visar verkligt intresse.
Hon kommer fram efteråt och slår armarna om mig; gråter öppet:
”Du är så modig, Henrik!”

BRAVEHEART, #SIMPLYTHEBEST

…………………………….
21.00 Hinner ÄNTLIGEN se nya Star Wars-filmen!
Får gåshud under scenen med Rymdimperiet där alla soldaterna heilar inför Kylo Ren.
I övrigt alla rätt: stark, kvinnlig huvudperson, svart sidekick, heterosexuella CIS-mannen dör… (saknade bara en tydlig transgenderkaraktär… eller är det Chewie? All this time!!?)
(...kan f.ö se mig själv i rollen som Poe Dameron…)
(...bara en tidsfråga innan Hollywood upptäcker mina rugged good looks och inser jag att jag är en natural... precis som Vinnie Jones…)

THELIFEANDTIMESOFHENRIKARNSTAD

………………………………
22.00 Patrullerar Plattan med min nya long bow.
Rasisterna flyr i panik när de ser mig. Poliserna hälsar respektfullt. Jag nickar avmätt – vet att de är rassar allihopa. En av dem har sminkat sig (faktiskt väldigt skickligt) i blackface. Ser helt äkta ut.
(mental note: kan vara Makode Linde och en av hans ”installationer - tweetar ut varning till andra goda anti-rasister” #SKÄRINTEITÅRTAN, #MAGICNEGROE)
……………………………….
23.00 Twitterbråk med Makode Linde som hävdar att han aldrig patrullerat Plattan i blackface och polisuniform, kallar mig ”sinnessjuk tomte”. Jag svarar att han borde fundera på varför han går SD:s ärenden. Mer förolämpningar: ”groteska idiot”, ”foliehatt”, ”negativ IQ”… m.m, m.m.
Jag ler enigmatiskt på min sida twittret, vänder andra kinden till.

HENRIKISTHENIGGEROFTHEWORLD, #IHAVEADREAM, #DOTHERIGHTTHING

………………………………..
23.59 Tillbaka i trädkojan. Buktar och gör regelbundna avhopp på vägen dit för att förvilla ev. förföljare.
Bäddar mysigt med sovsäck och några värmeljus. Läser klart ”Biggles och den Mystiska Ön" i skenet från ljusen. Bra dag! Fått mycket gjort. Strax under 200 tweets men klart godkänt. Rassarna tvingas tillbaka. Centimeter för centimeter.
Twittrar ut: "HENRIK DUFVA, SLÄPPER INGEN JÄVEL ÖVER BRON!!!!”.
………………………………..
00.01 Arpi replikerar och frågar om jag menar ”Öresundsbron”. Viktigpetter.
Nazist.
………………………………..
00.02 Raderar min sista tweet (även solen har sina fläckar). Somnar.
Drömmer att jag är Aragorn och att orcherna/SD kommer. Driver dem tillbaka med ett regn av pilar… kommer mjukt… kramar pilbågen...
submitted by Torsten1999 to sweden [link] [comments]


2016.09.02 18:18 kastamigtillkungen Varför Svamp ska vara lagligt

innan jag tog svamp visste jag inte vem jag var, varför jag inte hade några vänner och varför alla andra redan var vänner, jag trodde att alla hade blivit signerade till en viss klass och grupp och hur cool man var, jag visste inte att man kunde ändra sig själv, utan jag trodde att man var född så som man är, nu vet jag att jag måste visa att jag vill vara vän med någon och inte bara vänta på att ska göra något, jag var ett helt psykotisk, jag gick efter en kille och frågade om en jävla tia som jag hade lånat han, varje dag flera gånger i veckan samma kille, jag blev mobbad rätt så mycket i skolan, men nu efter åt så kan jag förstå att dom mobbade mig, jag var en liten jävla fitta ibland, jag kan inte riktigt beskriva hur konstig jag var men tro mig jag var helt väldigt annorlunda
Svamp har inte gjort mig normal men den har gjort mig medveten om att jag är annorlunda, jag fattar fortfarande inte dialekter, ska jag bara härma andra människor? jag är så glad att jag tog svamp så att jag kom ut ur den illusionen som jag var i, nu när jag är medvetanden om att jag är obekväm i sociala situationer för söker jag skaffa jobb inom det och jag försöker få så mycket kontakt jag kan få med andra människor men det är fortfarande väldigt konstigt att umgås med människor
submitted by kastamigtillkungen to sweden [link] [comments]


2016.06.14 17:38 Kompisproblem Bröt kontakten med bästa vän, mår skit utav det, försökte ta livet av mig imorse. Vad ska jag göra?

Jag vet att det är dumt att skriva om detta här, men jag känner mest att jag behöver ventilera mig. Ni som vill, känn er fria att ge mig råd.
MIN situation, ska skriva så kort jag kan: (Jag kallar tjejen för Lilly nu)
Jag och Lilly började i samma klass i ettan på gymnasiet. Först pratade vi inte så mycket, men jag började få kontakt med henne genom en kompis. Lilly hade då även en pojkvän, så jag hade inga känslor för henne.
Efter ungefär ett halvår så började vi prata oerhört mycket, varje dag om man ska vara ärlig. Vi skrev hela tiden, om allt möjligt. Lilly och jag började att bli riktigt bra vänner.
Tillslut tog det slut mellan Lilly och hennes pojkvän, och det var efter detta som hon och jag kom ännu närmare varandra. Vi skrev fortfarande varje dag, men nu började vi också ringa varandra varje dag, och prata i timmar. Varje dag. Tillslut började vi att träffas, och vi umgicks minst varje vecka. Det var nu dom saker började gå ner.
För varje gång jag träffade henne, så fick jag starkare känslor för henne. Tillslut hade jag så starka känslor, att jag inte kunde vara tyst om det. Så jag berättade hur jag kände, och naturligtvis så sa hon att hon inte kände likadant. Istället sa hon det klassiska "du betyder oerhört mycket för mig, men..." Jag tog det ganska hårt, men jag behöll kontakten med Lilly.
Efter detta, så kom vi ännu närmare varandra, trots att jag hade erkännt min attraktion till henne. Dock hade jag fortfarande känslor för henne.
Några månader efter det, så träffade Lilly en kille. Hon och han kom varandra väldigt nära. Jag blev naturligtvis svartsjuk, och det gjorde extremt ont av att bara tänka på hennes nya snubbe. Tillslut fick jag nog av den ständiga smärtan, så jag berättade att jag fortfarande hade känslor för henne, och att det är nog bäst att vi bryter kontakten. Lilly ville inte alls bryta kontakten, och ännu en "du betyder mycket för mig" berättelse kom fram ur henne. Så jag "stannade" kvar, trots att det gjorde så ont. Hon var i princip min bästavän i det här stadiet.
Tillslut så bröts det mellan Lilly och den nya snubben med, då han var muslim, och tydligen var det förbjudet att vara tillsammans någon annan än en muslim (tydligen). Detta blev en stor lättnad för mig.
Det gick ytterligare några månader och nu var vi verkligen bästavänner. Vi skrev och snackade fortfarande varje dag. Vi träffades minst 2-3 gånger i veckan nu. Problemet var att jag hade fortfarande känslor för henne, men Lilly kände fortfarande inget. Jag visste hela tiden att det var en dålig idé att hålla kontakten med henne, då jag blev avundsjuk så fort hon pratade om andra killar, eller när någon kille började prata med henne. Det blev så långt, att jag började ogilla mina killkompisar bara för att de pratade med henne. Jag mådde riktigt illa.
Det är viktigt att poängtera att under högstadiet mådde jag väldigt dåligt, kanske inte deprimerad, men väldigt dåligt av diverse saker som jag inte tänker ta upp nu. När jag var 14 te.x. försökte jag att hänga mig själv. Allt blev bättre dock under gymnasiet.
Denna självmords känsla började dock komma tillbaka, då känslorna för henne tog kål på mig. Så några dagar innan nyår fick jag nog igen. Men denna gång så bröt jag kontakten med henne, och tog bort henne från bl.a. Snapchat och Facebook. Det kändes bättre, men nu blev jag väldigt ensam (har inte så många vänner). Det gick några dagar, tillslut ringde hon mig och frågade vafan jag höll på med. Jag berättade att jag fortfarande mådde skit, och att jag fortfarande hade känslor för henne. Vi pratade ett tag, och det slutade med att hon sa "det kommer inte lösa sig bara för att du tar bort mig." Men jag tog bort henne ändå.
Det gick sex dagar, sen klarade jag inte det heller. Så vi återupptog kontakten igen... Efter detta kom vi ännu närmare, lika så mina känslor blev starkare för henne. Så vi fortsatte att vara vänner. Jag mådde dåligt, men visste att jag skulle må lika dåligt utan henne.
Det gick en stund, och jag träffade en annan tjej, som var helt underbar (kallar henne Elin). Mina känslor för Lilly försvann! Jag berättade detta för Lilly, så hon visste att känslorna för henne var borta. Elin och jag började dejta, det kändes riktigt bra. Dock så tog detta slut fort, Elin slutade skriva, och jag blev krossad.
Det gick ett tag, men, sakta men säkert kom mina känslor tillbaka för Lilly, och känslorna blev starkare ju mer jag träffade henne. Tillslut, var jag i samma sits som innan. Jag mådde skit igen, men vi träffades ändå.
För två dagar sedan ringde jag henne, och sa att jag klarar verkligen inte mer, och sa att vi måste bryta kontakten, för jag hade känslor för henne. Hon skrattade mest bort det, eftersom hon inte tog det seriöst längre. Efter ett tag så beslöt vi oss för att ta en paus. Jag sa, att jag skulle skriva med henne om någon månad igen, vilket hon gick med på.
Dagen efter, kände jag mig extremt dålig, aldrig känt mig så dålig, jag tänkte på henne hela dagen, och jag började få tillbaka självmordstankarna. I morse, fick jag nog av allt. Jag tänkte ta livet av mig igen, så jag gick ut till en plats i skogen där jag och en kompis hade ett vindskydd. Jag tog repet som vi hade använt till vindskyddet, och knöt fast den i en gren på ett träd. Jag försökte hänga mig. Jag hängde i cirka 3-4 sekunder säkert, sen knäcktes grenen och jag ramlade på marken. Jag försökte igen. Men denna gång hängde jag repet mycket lägre, på en tjock gren. Sen drog jag repet runt halsen, och satte mig. Repet tog emot halsen, och jag fick inte luft. Jag kunde ställa mig upp, men tvingade mig att sitta kvar. Jag satt i cirka 7-8 sekunder, sen började det bli suddigt. Jag fick total panik och kunde knappt ställa mig upp, men lyckades att få en fot fast i marken så att jag kunde ställa mig upp.
Jag har lovat mig själv att inte göra om detta (får se hur bra det håller), men jag mår fortfarande dåligt. Ingen vet om att jag försökte ta livet av mig.
Tldr: kär i min bästa vän som inte känner detsamma. Försökte bryta kontakten, men försökte ta livet av mig imorse.
MIN FRÅGA: Vad ska jag göra? Ska jag ta upp kontakten med henne igen, eller försöka bryta kontakten helt och hållet?
Tack för att du tog din tid, förlåt för grammatiken, skriver från en mobil och är upprörd.
submitted by Kompisproblem to sweden [link] [comments]


2016.01.16 03:46 AnonymSwedish Pedofilen på omegle

Just nu chattar med ett slumpmässigt främling. Säg hej! Ni båda talar samma språk. (Välj "engelska" i menyn i hörnet för att stänga av.) Främling: Hej, Kille här! Dig: Hej Tjej på 13 år här Dig: O du? Främling: Oj, jag är 18 Dig: De gör väll inget? ;) Främling: Nejdå, så vad heter unga fröken? Dig: Lollo, dudå? :) Främling: Fint! Jag heter Andreas Dig: Detsamma! :3 Vad gör dudå? Främling: Nej inget speciellt, ligger på sängen och lyssnar på musik Främling: du då? Dig: Ligger i sängen o bara chilla, har inget speciellt o göra :) Främling: Skönt Dig: Aadå:) vad är de för musik? :) Främling: Lyssnar på Tenacious D Dig: Eller vilket sätt menar du med skönt? ;) Främling: Vilket sätt menar du? ;) Dig: Jadu, de vill du allt veta ? ;)) Främling: Haha jag vet nog allt vad du menar Lollo Dig: Hah jasså? :3 Främling: mm, det gör jag, och jag kanske har lika skönt jag Dig: Ojoj, Jasså? :)) Främling: mhm Främling: Hur ser du ut föressten? Dig: Kort, blond långt hår och puffiga bröst, många säger att jag har sött ansikte Dig: Och du vet om jag inte svarar vad jag gör ;) Främling: mmm fint! Främling: Jag är 176, blond, blåa ögon, tränad kropp Främling: och välhängd med ;) Dig: ojoj låter mysigt ;)) Främling: mmm, det tycker jag med Främling: har du haft sex förut? Dig: Nej ;) bara med munnen, men ser fram emot annat också ;) Främling: Då skulle jag behöva vara varsam, min kuk är 18 cm lång Främling: och 15 i omkrets Dig: Ojoj låter stort :** men samtidigt blir man sugen :3 Främling: mmm den är stor men det skulle vara skönt Främling: Efter att du blivit av med oskulden Dig: Jag är öppen för alla förslag du har o komma med ;)) Vart bor du btw? :) Främling: Jag bor i göteborg Dig: Va är de sant?! Jag bor också där jag bor ganska långt in i mitten o du? Främling: Gör du!? Jag bor typ i centrum Dig: Omg :o Vill du ses o göra lite grejer någon gång? ;) Dig: Jag är öppen för alla förslag :) Främling: Ja det tycker jag vi ska göra ;) Kan hjälpa dig att bli av med oskulden ;) Dig: Ojoj gärna de! Är öppen för allt, alla ställningar du kan osv :** Främling: Ja, då ska jag lära dig ett och annat ;) Dig: Ojoj du får inte göra mig så våt :3 Har hört att doggy är skön vet inte om alla bara säger de :3 Främling: Den är skön men jag föredrar missionären, då får man mycket kroppskontakt och kan se varandra i ögonen Dig: Omg :3 låter så mysigt, kan vi testa lite annat också? :3 Främling: och så ska du få rida mig med, samma sak där, då kan man se varandra ;) Främling: Vi testar allt du vill Främling: Så guidar jag dig till hur man ska göra så det är så skönt som möjligt Dig: Du är för snäll, men är du 100% att du vill ha mig som är så mycket yngre? :)) Främling: Ja det är jag Främling: Du låter jätte söt Dig: Tack du också, Du låter lite hård också :33 Äntligen kommer jag få lite också, några av mina vänner har redan gjort de :) Främling: mhm du skulle bara veta. Dina vänner kommer vara nybörjare i jämförelse efter vår första gång ;) Dig: Men är de lungt om jag tar med 1 eller 2 vänner så dom också lär sig lite? ;) Dig: Fast isåfall vill jag vara först o lära mig ;)) Främling: Det är klart du kan men fokus kommer vara på dig Främling: är de oskulder också eller är det dem som haft sex förut? Dig: 1 har och en inte, men Jag skulle helst vilja att du kommer i mig för jag vill känna hur de känns jag tar piller efter (Pinsamt o säga men vill de) Främling: Ja det kommer jag att göra, jag tar din oskuld först och sen kommer jag i dig, dina vänner kan kolla på Främling: jag brukar komma i tjejerna jag har sex med, det känns så skönt Dig: Låter bra! :DD Har du sett filmen fifty shades of grey? isåfall så har han massa redskap o grejer, har du sånna isåfall får man testa dom? :p Främling: Jag kan se till att skaffa det ;) Främling: Ska bli så kul att se dig ligga och kvida och komma på min stora kuk framför dina vänner Dig: Håller med! Jag tycker vi kan börja lite lungt så jag får känna på men jag gillar lite hårdhänta killar så om de är lungt för dig kan vi köra lite hårt sen? :p Främling: Ojoj tjejen, vi kommer dränka lakanen, så hårt ska vi köra Främling: Men det blir efter jag kommit i dig första gången ;) Dig: Ojoj första gången? De kommer vara ganska länge då alltså, De gillar jag! Du fattar inte hur våt jag är just nu! Främling: Mitt rekord är att knulla i 18 timmar i sträck med bara korta drickpauser Främling: Så jag är uthållig ;) Dig: Omg jag blir så kåt :3 jag leker med mig själv om du fattar vad jag menar ;)) Främling: duktig flicka, sära på dina ben för mig som om jag skulle komma in i dig Främling: Vill du att jag tar din väns oskuld också? Dig: De skulle hon nog vilja! :D Vet du hur man har trekant med 2 tjejer isåfall vill jag testa de med, Vill testa de mesta nu när vi är på gång! :3 Främling: Jadå, jag kan låta dig rida mig medans din vän sitter på mitt ansikte så jag kan slicka henne Främling: men jag vill ha er alla tre på min säng i doggy style Dig: De kan vi nog ordna Främling: Då skulle jag knulla dig och pulla dina vänner Dig: Du verkar kunna dina grejer Främling: och när jag kommer så kommer jag i dig först, tar ut kuken och för in den i en av dina vänner, sprutar i henne med och sen gör jag samma sak med sista Främling: Så kan jag se er alla tre ståendes på alla fyra med min sperma rinnandes ur er Dig: Omg, Kan inte vänta de låter riktigt skönt :3 Främling: Ja det kommer det vara Främling: Så kan de smeka sig själva sen när vi knullar igen, när du rider mig Dig: Aa :)) Dig: Låter lite som hardcore porrfilm, De brukar jag kolla på o leka lite ;)) Främling: Duktig flicka, då ska du få se en som visar bra vad jag ska göra med dig Dig: Jag pullar mig själv så hårt för du gör mig så KÅT! Främling: Vore jag hos dig nu skulle jag slicka dig torr Främling: http://www.pornhub.com/view_video.php?viewkey=671196428 Dig: ♥_♥ Främling: från typ 0945, så kommer jag ta din oskuld Främling: samtidigt som jag suger på dina puffiga bröst och hånglar med dig Främling: dina vänner kan sitta vid sidan av och pulla sig Dig: De gör jag just nu, Har hämtat en av mina didlos med ;3 Främling: mm duktig flicka Främling: kommer lägga upp dina fina ben på min rygg också så du kan krama mig med dem medans jag pumpar Dig: Har tagit en av mina största didlos men vill inte låta för högt så mina föräldrar vaknar :I Främling: Du får lägga en hand över din mun då för jag vill att du knullar dig hårt med den Främling: som om jag vore där Dig: De gör jag Dig: Jag bara föreställer mig :3 Främling: mm håll dina ben särade Dig: Att de är din feta kuk och du ska komma i mig Främling: välkomna mig in i din trånga fitta Dig: Mm Främling: Så jag kan fylla den med min stora kuk Främling: smek dina bröst för mig Dig: Är de skönt i röven också, har sätt de på video de verkar göra ondare, fast de är de jag gillar :3 Främling: Det är väldigt skönt men i början får man vara varsam Främling: när jag tar den oskulden kommer jag lägga dig på sidan och lägga mig bakom dig Dig: Okej ska testa på de nu Främling: och lyfta på ett av dina ben och långsamt långsamt för in min kuk i dig, så att dina vänner ser allt Dig: Ohhh, vad skönt de var i röven, sved lite första gångerna man drog in och ut, men älskar det! Främling: mmm duktig flicka, jag vill att du rider mig med min kuk i dina trånga rumpa Dig: Ohh ja Främling: Så jag kan suga på dina bröstvårtor samtidigt Dig: Oh jaa! Jag hoppas du är seriös jag vet att de är många 12åringar som är här, Jag blir verkligen sugen! 8=====D Främling: Jadå, jag är seriös, var inte orolig Lollo Dig: Ohh vad bra Främling: Jag vill göra så mycket med dig, skulle t.ex. suga dina bröstvårtor ömma Främling: så att det gör ont Dig: Ohh Främling: För att inte tala om att jag vill köra 69an med dig så jag får slicka din fina fitta medans du utfortskar min hårda kuk med din mun och tunga Främling: Ni kan få suga och slicka alla tre samtidigt Främling: Så kan jag komma på era fina ansikten Dig: Den vet jag nog om ;) den ser väldigt bra ut speciellt med en så stor som du har Främling: Mmm, kan se dig framför mig helt genomvåt, så det rinner ur dig Främling: längs med dina lår Främling: jag skulle slicka upp allt också Dig: Mhmm de är typ så de är nu, förutom att du inte är här Främling: skulle slicka så mycket, finns inget vackrare än en flicka som är så våt så det rinner ur henne Främling: låta dig komma i min mun så hela din kropp skakar Dig: Mmh Dig: Jag håller på och byta hål hela tiden :)) Dig: Ibland rumpan ibland fittan Främling: mm duktig flicka Främling: för in den i din fitta och knulla dig så du kommer Främling: Kom för mig med dina ben särade och smek dina bröst hårt, kläm dem, knåda dem Främling: och kom för mig Främling: låt det ske, släpp ut allt, dränk dina lakan Dig: jag gillar verkligen hårt sex, Jag hoppas inte du är en peddofil finns gott om sånna här! Främling: nej fan heller, det är lugnt vännen Dig: Okej bra :)) Dig: Du är 18 va? Främling: Ja Dig: Ohhh, gillar verkligen lite äldre 17-20 Dom gör de förmordligen hårdare men vet inte har ju intet estat Dig: testat Främling: Jag har en hel del erfarenhet så du ska allt få knulla hårt Främling: om du kommer vara helt öm efteråt Dig: Men du? Främling: ja? Dig: Jag är en snubbe du är en äcklig pedofil och ingen gillar dig, Sluta gå efter småflickar ditt jävla äckel är du så ful så du inte kan få någon i din ålder, Så efterbliven att du inte fattade de när jag höll på o skriva så. Jävla pantade gubbe Främling har kopplats från.
submitted by AnonymSwedish to wierd [link] [comments]


2015.12.03 14:24 asdzxc456 [Seriös] Granne brukar bli misshandlad - vad göra?

Det finns en kort version för den som inte bryr sig och den lyder: Min granne blir ibland misshandlad/slagen utav sin kille, vart vänder jag mig? Polisen, ja men hur och när?
Och en rätt lång version med mer historia (går att hoppa över nästan all text om man nu vill det) men jag behöver dels berätta om det och dels förklara varför jag inte gör något annat direkt som ter sig som självklart:
Har en extremt seriös och allvarlig fråga, det är så här att min granne brukar bli slagen ibland utav sin pojkvän. Mestadels verkar de kunna umgås under riktigt ordnade former och det verkar på ytan vara bra. Första gången det hände var tidigare i år, hörde skrik och gap från lägenheten som ligger i närheten men visste dock inte vilken, tänkte mest att "det var väldigt högt de bråkar" och jag öppnar dörren för att kolla om det hörs ut i trapphuset och det gjorde det, det fanns alltså ingen chans att de andra som bor här inte skulle höra vad som pågick. Detta höll på kanske 10-15 minuter och sen hörde jag dunsar och högre skrik, och då börjar jag bli väldigt rädd för att det lät väldigt mycket mer än ett "vanligt" bråk och efter ett tag hör jag hur hon skriker "du slog mig!" varpå han skriker något tillbaka följt utav fler dunsar och sen något som jag uppfattar som att hon har låst in sig på toaletten och han skriker på henne utanför och försöker ta sig in. Detta är dock antaganden.
Vid det här laget så fattar jag att ett beslut måste tas och det snabbt, men jag vet inte bara vart jag ska vända mig och allt går snabbt, att tankarna rusar är en underdrift. Innan jag hinner bestämma mig om jag ska ringa polisen själv eller inte så får jag tag på en annan granne och dennes vänner som ska iväg på fest, varpå jag frågar grannen som är den enda som inte har lämnat trapphuset än om det var de som hade bråkat, för att vara säker liksom. Nej där hade de minsann inte bråkat, sa hon (på ett ungefär) och när jag påpekade att hon skulle lyssna så hörde hon vad jag menade. En av hennes vänner kommer tillbaka och frågar om hon inte kommer snart varpå grannen säger åt henne att komma och lyssna. Vad som hände efter det minns jag inte ordagrant förutom att grannen fick för sig att hon skulle gå och kolla till den andra grannen, jag fattade att den här tjejen inte borde gå själv så jag slängde på mig ett par skor och följde efter. Lagom jag hann ifatt henne så hade hon redan knackat på, vi väntade i vad som kändes som tre år men det kan ha varit max 30 sekunder. Nu var det knäpptyst från lägenheten.
Dörren flyger upp och en adrenalinstinn snubbe fräser vilka i helvete vi är och vad vi vill, grannen frågar varför de är så högljudda, snubben svarar "får man inte argumentera högljutt eller?!" grannen frågar efter den andra den misshandlade grannen och snubben morrar att vi inte fick träffa henne. Här blir det också luddigt, men hon insisterar. Här någonstans börjar verkligheten komma ikapp mig, har fram tills nu agerat på ren instinkt och inte tänk efter så mycket, blixtsnabbt räknar jag oddsen och det ser inte bra ut, killen är yngre än mig (det kollade jag upp redan innan allt detta hände) men han är betydligt längre än mig och betydligt biffigare än taniga mig. Dessutom är han extremt aggressiv och jag är så här i efterhand rätt övertygad om att han hade kunnat och hade antagligen inte tvekat heller att slå den andra grannen på ren ilska. Det enda jag börjar känna i hela kroppen är att detta är en situation som jag inte borde befinna mig i och min kropp vill därifrån. Snabbt. Han kan utan tvekan slå mig sönder och samman. Men jag tvingar mig själv till lugn. Det hela avrundas med att grannen dyker upp i bakgrunden, uppenbart ledsen, mer eller mindre utan kläder och säger till den andra grannen något jag inte minns, sen tycker snubben att grannen ska ta sin fula nuna och dra. Varpå han slänger igen dörren. Vi tar oss ut till resten av hennes vänner vilka verkar vara omåttligt uttråkade och oberörda, något som gjorde mig skitförbannad men jag sa inget. Den av hennes vänner som frågade tidigare varför hon dröjde börjar prata med grannen och efter mycket velande (här var jag övertygad om att polisen skulle ringas, redan efter dörren smällde igen) att det bästa vore nog att ringa polisen. Sagt och gjort sa samma tjej att hon skulle ringa och om jag skulle höra något mer så skulle jag också ringa polisen. De skulle ringa 11414 varpå kötiden skulle vara 20-30 minuter. Sen drog dem. Jag gick tillbaka till mig, låste och var allmänt tyst och det var "relativt" lugnt. Polisen eller snarare poliserna fem stycken kom en timme senare (kan ha varit efter 45 minuter men minns inte), men då hade ju snubben självklart lugnat ner sig sedan länge och poliserna kunde bara prata med någon av dem, vet ej vilken av dem i dryga 10-15 minuter. Sen drog dem. Tjoho.

Sen var jag paranoid i en vecka. Sedan dess har jag alltid studsat till så fort jag hör liknande ljud men det har gått så långt att jag nu hunnit intalat mig att jag kanske hörde fel, och jag har haft dåligt samvete över att polisen bussades på dem. Ingen annan varken brydde sig eller hörde något ju? Tills nyligen.
Då var det något speciellt, men inte på ett bra sätt. Och jag börjar verkligen fundera vad detta är för snubbe. Kort och gott snubben och grannen, började bråka i trapphuset, ett vanligt bråk som par kan ha om ditten och datten (tänker inte gå in på detaljer men det fanns sådana, men jag kan säga att reaktion var verkligen inte rimlig). Tills dess att det uppenbarligen blir för mycket för snubben och han slår henne. Detta hörs i trapphuset. Hela deras gräl hörs mycket tydligt i trapphuset, och hon till och med säger att han slog henne. Han fräser till något som jag inte minns, och min första reaktion är att vara impulsiv och fråga vad i helvete de håller på med och varför han slår henne. Men jag gör det inte. Efter en stund går de till henne och sen hör jag gap och ett högt dunsande innan dörren stängs. Sedan är det tyst och jag bestämmer mig för att ta mig ut ur lägenheten och långt ifrån hela situationen. Fortfarande tyst. Så jag tar en promenad. När jag kom tillbaka en dryga timme senare så var det lugnt. Detta är dock inget jag någonsin vill upprepa för jag mår skit personligen utav att bara ignorera det hela.
Jag har nu funderat i fler månader på vad i helvete jag ska göra om det blir så här igen. Skulle ha vänt mig till hyresvärden om jag kände att jag kunde men det är så att jag inte äger lägenheten. Annars hade jag gjort det. Har hört med min närmaste familj vilka tycker att det var hemskt och att det måste vara en svår situation men hade inget svar utan rådde mig att ignorera det eller ringa polisen, hörde med släkt vilka tyckte dito och vänner vilka bara tyckte det var hemskt. Vad i helvete är det meningen att jag ska göra? Ska jag bara ignorera det? Ingen annan verkar ju bry sig?
Har letat högt och lågt på nätet efter vart man ska vända sig, det jag fastnar på är om jag ska ringa 112 eller 11414 när det händer, här får jag inget svar. Vart ska jag vända mig? Vi har ett bevakningsbolag som har lite nummer i trapphuset men det är alldeles för otydligt om detta gäller den här typen av situationer eller om det bara gäller typ läckande avlopp.. Är någon som misshandlas en "akut situation" som krävs för ett av numren till bevakningsbolaget? Måste denna misshandel vara pågående då de kommer ut? Om jag ringer polisen, vilket nummer? Åter samma fråga, är detta en akut situation? Är det livshotande? Måste det låta våldsamt? Hur länge ska man vänta? Vad ska jag i sådant fall säga? Finns det möjligtvis någon modig som vågar kontakta polisen och fråga vart man ska vända sig?
Edit: Tack för alla bra råd och klargöranden! Ringer 112 nästa gång det händer, har aldrig ringt förut dock, ska jag säga det på något speciellt sätt? Som jag försökte förklara i texten så tänker jag inte själv konfrontera killen för när han tappar humöret så blir han som sagt riktigt jävla aggressiv. Han bor som tur är inte hos grannen, kan bara tro att det skulle bli värre då. Vill bara att det här ska upphöra, har bott här rätt länge nu och grannen flyttade in i år. Får liksom ingen ro i mitt hem och det bryter ner mig att hela tiden vara på vakt mot höga ljud för eventualiteten att snubben fått för sig att slå skiten ur grannen igen. Fortsätt komma med tips, åsikter och råd. Tack alla!
submitted by asdzxc456 to sweden [link] [comments]


2015.09.23 13:30 Thefuckinglaw Benjis Bokrecension av Snabba Cash (THEFCKINLAW)

Tre män, två världar, ett mål. Snabba Cash Av: Benjamin Sandoval Jag har under en period av tre dryga veckor läst succéboken Snabba Cash skriven av den 41 årige författaren och försvarsadvokaten Jens Lapidus som bor i Stockholm. Han är mest igenkänd för sina romanverk om Stockholms undre värld. Hans debut som författare var när han släppte sin storsäljare Snabba Cash i augusti 2006. Snabba Cash är en spänningsroman och blev snabbt en av Sveriges mest sålda och eftertraktade böcker. Bokens handling är mycket fängslande och spännande då den berättar om tre män med absolut inga anknytningar till varandra men ändå har ett gemensamt mål, vilket självklart är vägen till att tjäna snabba pengar. Dessa tre män lever det kriminella livet i Stockholm där man fruktar maffian och drogkungarna mer än polisen.
De tre huvudpersonerna som boken berättar om är då till att börja med Johan Westlund som i boken kallas JW. JW är en lång, blond och svensk kille som kommer från en arbetarklass familj från norrland, men som försöker till sitt yttersta framstå som en snobbkille för att passa in hos sitt överklass kompisgäng. Man får veta ganska direkt in i boken att JW lever ett dubbelliv som sina rika vänner ej är medvetna om, där han säljer kokain och är inblandad i andra kriminella handlingar för att kunna ha råd med sitt dyra festande. Nästa person som introduceras i boken är Jorge Salinas Barrio som är en typisk latino kille ifrån Sollentuna som blivit lurad vid en misslyckad knarkaffär och därför åkt in i fängelset. När han väl lyckas rymma ifrån Österåkersanstalten och äntligen är på fri fot planerar han en ljuv hämnd mot dem som satte dit honom under knarkaffären. Den tredje personen man får möta i boken är Mrado Slovovic, en hård och tuff muskelknutte ifrån Serbien. Som ni nog kan gissa är han en medlem i den serbiska maffian även fast han egentligen inte vill något hellre än att leva ett normalt liv med sin lilla dotter Lovisa.
I boken berättas dessa tre mäns historier enskilt även fast de är väldigt sammansatta och spelar stor roll i varandras historier. När man får följa berättelserna på detta vis känner jag att det blir lättare att sympatisera med dem och förstå deras tankar. Det absolut bästa med att man får följa huvudkaraktärerna såhär är att de alltid har saker de funderar på, det dyker alltid upp nya saker i deras liv och det blir enkelt att sätta in sig själv i deras tankesätt vilket skapar en mycket intressant och behaglig läsning. Jag fann min läsning av denna bok mycket underhållande då jag gillar själva konceptet att det finns mer en ett perspektiv och en huvudkaraktär i boken. Om du är en person som inte är så fyrkantig och trångsynt, en person som gillar att se på saker ur flera perspektiv för att få en bättre uppfattning så kommer du definitivt gilla denna bok. Som plus är ju denna bok även en spänningsroman och precis som namnet på genren så ger boken mycket spänning och kommer få dig att vilja offra sömn för att fortsätta läsa mer. Boken hade iallafall den effekten på mig och jag skulle påstå att det är en ganska ny känsla för mig att bara ivrigt vilja bläddra blad så pass mycket att fingrarna kliade. Jag vet att det låter lite som en överdrift men jag lovar att boken erbjuder såpass mycket spänning och intriger att man verkligen bör ge den en chans. Jag tror definitivt att boken är mer attraktiv för en yngre publik av läsare, skulle nog säga att tonåringar kan tycka att det är en mycket rolig läsning då ämnena sex, brott och droger är väldigt intressanta och spännande att läsa om.
Nånting jag tycker Jens Lapidus lyckades med väldigt bra i boken skulle nog vara den väldetaljerade kriminaliteten, den känns så självupplevd som den säkert är då Jens har arbetat som försvarsadvokat i många år och säkert haft lite direkt kontakt med Stockholms undre värld. En annan sak jag tyckte Jens gjorde mycket bra är den successiva uppbyggelsen av spänning, tycker att det var många tillfällen under mitt läsande där jag satt fast som lim och bara behövde fortsätta läsa tills spänningen kom till sitt klimax. Om jag måste påpeka något mindre bra hade det nog varit Jens miljöbeskrivningar. Dom är inte i närheten lika detaljerade som hans personbeskrivningar men måste enda säga att jag har lite överseende när det gäller det då det inte är jätte nödvändigt just för att Jens kanske la mindre fokus på miljöbeskrivning för att han kanske räknade med att läsarna redan ska känna till hur de ser ut då boken enda utspelar sig i Stockholm.
Som sista kommentar vilja bara ännu en gång påpeka hur underhållande läsning det var och jag ger boken 4/5 toasts!!
submitted by Thefuckinglaw to Erddit [link] [comments]


2015.04.04 12:15 psykthrowaway Psykkille som inte vill hem

Hej hopp,
jag känner att jag behöver skriva av mig, jag är medveten om att detta kanske inte riktigt är rätt ställe för sånt här men nu kör jag ändå.
Jag är en 26-årig kille som har varit inlagd på psykiatrin i en svensk stad i snart en månad. Kan väl säga att jag hamnade här pga djup depression, som delvis beror på social fobi.
Jag har inga vänner över huvud taget och jag trivs inte alls i min lägenhet hemma, visserligen är den billig men man får det man betalar för. Samtidigt så orkar jag inte med att flytta och allt vad det innebär. Men det lutar mot att inom några veckor ska jag ska hem till någonstans där jag vantrivs och till en stad där jag inte har vänner.
Här på avdelningen finns det sjuksköterskor och skötare att prata med, fast det är väldigt svårt för mig att ens göra det tack vare mina sociala svårigheter.
Det finns däremot en person som jag har väldigt lätt att prata med och jag gör så varje skift hon jobbar. Jag vet att relationer på ett sådant här ställe inte är "på riktigt", men samtidigt känns det som att hon är den enda person jag känner och skulle kunna kalla vän.
Och nu ska jag snart lämna ett ställe där jag mår relativt bra av att vara, samt bort ifrån min enda "vän" (inom stora citationstecken) och återvända till precis ingenting. Och jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. Det enda logiska ur min synvinkel är såklart att satsa på självmord igen. Detta är ingenting som jag har sagt eller kommer att säga till personalen här eftersom det skulle bara kännas som något patetiskt hot, "får jag inte vara kvar så tar jag livet av mig".
Jag vet inte vad jag ska göra. Även om jag på något magiskt sätt skulle våga försöka prata med nya människor så vet jag inte vad jag ska säga. Och jag garanterar att om jag trots alla hinder säger något så blir det bara fel på ett eller annat sätt.
Jag är inte alls "grabbig" av mig och trivs mycket bättre runt tjejer än killar, kan säkert bero på mobbning i skolan eller nåt, men mitt efternamn är inte Freud. Pga detta känns det inte aktuellt att börja i ett korplag eller ta en öl med grabbarna från jobbet eller något liknande "knep".
Hur som helst känner jag mig mycket lugnare nu än när jag började skriva trots att jag inte ser någon lösning, så någon positiv effekt fick det allt :).
Tack för att du orkat läsa, Ha en bra dag
submitted by psykthrowaway to sweden [link] [comments]


2015.01.11 06:57 kastabort27 Trött på livet

Varning: Gnällig life story
Jag är trött på mitt liv. Jag var en helt normal unge när jag var liten, hade många vänner och levde livet utan bekymmer. Runt 13-14 års ålder förändrades allt. Jag började må dåligt psykiskt, jag slutade äta normalt, gick inte upp på morgonen och valde att sitta och spela datorspel hela dagarna. Varför detta skedde vet jag inte riktigt, det fanns kanske anledningar som bidrog; mina föräldrar hade separerat och jag hade (har fortfarande) kroppskomplex då jag var väldigt tanig. Jag kände dock att skilsmässan inte besvärade mig så mycket, kanske gjorde den det egentligen.
Under den här tiden så gick jag mindre och mindre till skolan, under 9:an gick jag knappt alls. Jag fick inte ihop tillräckligt med godkända betyg för att bli behörig till någonting. Det bestämdes att jag skulle gå om 9:an, vilket ledde till att jag till slut blev behörig p.g.a. lärare som lät mig komma in under läsårets slut för att skriva prov. Även fast hela högstadiet varit illa så skulle de kommande 2,5 åren vara värst.
Från och med att jag gått ur grundskolan blev jag allt mer isolerad. Jag började aldrig på något gymnasium, utan sov hela dagarna och satt uppe på nätterna och spelade datorspel. Jag tappade kontakten med de få vänner jag hade kvar, då jag aldrig tog något initiativ att vara med dom. Ärligt talat så förstår jag inte hur de orkade med mig så länge när vi endast sågs när de kom hem till mig. Jag förtjänade inte dom. Under mer än 2 år bestod mitt liv av att sitta i mitt rum för att spela datorspel och de enda personerna jag pratade med var människor online som jag spelade med. Jag gick endast ut för att köpa snabbmat eller godis.
Efter skilsmässan bodde jag enbart hos min mamma och hade ganska dålig kontakt med min pappa. Mamma försökte allt, vissa morgnar skrek hon och vädjade att jag skulle gå till skolan, men jag vägrade. Alla klassiska knep, som att stänga av internet och ta datorn, försöktes, men inget fungerade. Hon tog mig till BUP där dom fastslog att jag hade ADD, det var nog snarare depression. Under ett par månader tog jag Concerta varje dag, det gjorde mig lite piggare, men annars hjälpte det inte. Ett tag fick jag träffa en kille från Socialen som tog med mig till aktiviteter och pratade med mig. Jag, han och mamma åkte till och med till något typ av ungdomshem, men det blev aldrig något med det.
Vet inte riktigt hur jag tänkte faktiskt. Jag undvek väl mest att tänka på framtiden och var inte mogen nog heller. Vid 18 års ålder började tankar om min situation bildas, och bli allt större. Till slut tänkte jag bara på en sak och det var: vad fan håller jag på med?. Jag nådde någon typ av mognad där jag insåg att jag inte kunde leva så här. Jag bestämde mig för att bara ställa undan datorn och flytta till min pappa. Jag behövde en ny miljö och pappa var glad att höra att jag ville ta tag i mitt liv. Detta var i Januari 2011. Jag hade ingen gymnasiekompetens, inga vänner, och kände mig som världens största nolla.
Pappa stöttade mig och det första jag satsade på var att ta körkort. Jag grejade det och fick körkortet ungefär 3 månader senare. Detta var första gången på flera år som jag kände mig stolt över någonting. Under sommaren tittade jag mycket på utbildning, skulle det bli komvux eller skulle jag börja på gymnasiet trots att de jag skulle gå med var 3 år yngre? Jag kände tillslut att gymnasiet var det bästa valet. Jag ville komma in på en bra skola, med engagerade elever, trots att jag hade dåliga betyg. Jag valde samhällsprogrammet och kom faktiskt in, p.g.a. av lågt antal sökande, på en bra, välkänd skola. Trots att jag alltid haft en naturlig förmåga för matematik och naturvetenskap så hade jag inte behörigheten att komma in på en sådan linje.
Jag ser ung ut, jag är rätt tanig. Jag kan passa in i en klass med 16 åringar (jag var 19 år när jag började), tänkte jag. Jag hade ganska lätt för att anpassa mig, och trots att det kom ut att jag var äldre, så dog det speciella ganska fort. Ett skämt här och där klarar man ju. Tiden på gymnasiet var okej. Men trots att jag mådde bättre så var allt fortfarande inte helt bra. I skolan var jag i ett vanligt "gäng", men jag var aldrig riktigt mig själv då jag alltid såg de som mindre mogna. Jag anpassade mig själv efter dom. På fritiden var jag fortfarande ensam. Nu i efterhand så inser jag hur dum jag var som inte tagit mer initiativ åt att uppehålla kontakten även utanför skolan. I vilket fall som helst så gick jag ut gymnasiet förra året, med ganska bra betyg, ungefär 18 poäng.
Nu kommer vi till min nuvarande situation. Jag har på senare tid börjat må sämre. Planen var att börja på ett tekniskt basår för att sedan läsa något ingenjörsprogram. Istället kände jag mig inte tillräckligt motiverad och tog istället mitt första jobb på ett lager. Jag har nu jobbat här sedan augusti och känner mig verkligen trött på allt. Jag har ingen kontakt med någon, utan jag jobbar, går hem och slöar framför datorn osv. Visserligen så går jag på gym ca 3 gånger i veckan. Men jag känner mig allt sämre och sämre. Jag måste träffa människor. Jag har aldrig haft en tjej. Vet inte riktigt vad jag ska göra.
Hela min livshistoria kanske inte var nödvändig, men jag ville bara skriva av mig. Fan, vet inte ens om någon här bryr sig. Söker bara lite råd. Kanske någon som har haft en liknande situation?
submitted by kastabort27 to sweden [link] [comments]


johankvint.com - kan killar och tjejer vara 'bara' vänner? 05. Jag är kille men känner mig som tjej KAN TJEJER OCH KILLAR VARA VÄNNER?  PUBLIC INTERVJU *HAR HAN 4 TJEJER SAMTIDIGT? Jag är kär i en populär kille! Hur ska jag glömma honom? SÅ PLATTAR DU HÅRET MED EN PLATTÅNG Filmen om vänskap Bara barn! 14. Har min killkompis en ätstörning? Ska man verkligen 'vara sig själv' när man går på dejt?

Hur man får en pojkvän: En guide för tjejer

  1. johankvint.com - kan killar och tjejer vara 'bara' vänner?
  2. 05. Jag är kille men känner mig som tjej
  3. KAN TJEJER OCH KILLAR VARA VÄNNER? PUBLIC INTERVJU *HAR HAN 4 TJEJER SAMTIDIGT?
  4. Jag är kär i en populär kille! Hur ska jag glömma honom?
  5. SÅ PLATTAR DU HÅRET MED EN PLATTÅNG
  6. Filmen om vänskap
  7. Bara barn!
  8. 14. Har min killkompis en ätstörning?
  9. Ska man verkligen 'vara sig själv' när man går på dejt?

Sjuksköterskan Johan berättar vad man ska göra om man är osäker på sin könsidentitet. Och Eirin berättar hur han kom fram till att han inte var tjej som alla trodde, utan kille. Eirin är ... Denna låt ska hjälpa både barn och vuxna att tänka till runt hur barn idag 'ska' klä sig och varför. Frågor att ställa i klassen i samband med att man sjunger låten är t.ex.: Hur ser det ... Buongiorno SVERIGE! Tycker ni att man kan vara vänner?? Hoppas att jag gjorde er glada för en liten stund! Gilla video, kommentera, dela med era vänner och prenumerera på min kanal för flera ... I början förnekade de sina problem när vänner frågade hur de mådde. Men även om de till en början inte lyssnade på vännerna tycker de båda att man ska prata med sin kompis om man ... En person är kär i en kille bara för att han är populär, hur ska hen klara av att glömma honom? Kuratorn Maja Hamskär svarar. 1000 modiga frågor riktar sig till alla unga i åldern 10-13 ... 'Var bara dig själv' kan man få höra av sina vänner när man ska ut på dejt. Ett universiellt råd som man kan höra ofta. Men vad betyder det egentligen? Och ä... I den här videon besvaras frågan om killar och tjejer kan vara 'bara' vänner! ... Kan en kille och en tjej bara vara kompisar? - VAKNA med NRJ - Duration: ... Hur man haffar en tjej - Duration: ... HEJ VÄNNER! Jag hoppas ni mår hur bra som helst denna torsdag. ... SÅ PLATTAR DU HÅRET MED EN PLATTÅNG ... Jag upplever också att det är svårt att veta hur man ska göra och oftast hinner ... En barngrupp har arbetat med vänskap och hur en bra vän ska vara. Barnen har under en längre tid arbetat med olika saker: skrivit en berättelse, ritat och målat bilder och skapat en ...